lördag, augusti 21, 2010

Barfotalöpning

Igår sprang jag mitt första barfotapass. Körde 6km på en cykelväg. I början var jag lite stel i benen och det gjorde lite småont när jag trampade på grus. Men efter några kilometer så kändes det bättre och på slutet låg och sprang ganska bekvämt i 4.30 fart. Kändes helt ok efteråt och det känns inget konstigt idag. Ska dock se till att köpa ett par fivefingers så jag slipper skada fötterna på småsten.

Midnattsloppet 2010

Detta var i och för sig inget lopp som jag satsade något speciellt på men för sakens skull så skriver jag ner en kort lite racerapport från det ändå.

Jag och fyra andra sprang loppet anmäla som ett lag för mitt jobb. Vi var sena med anmälan och det ledde till att den enda startgruppen som fanns kvar var startgrupp 7. Startgrupp 7 är för de som beräknar springa loppet på över 65 minuter. Så redan från början visste jag att det här kommer inte bli något snabbt lopp med ca 3000 bromsklossar framför mig. Hur som helst. Jag gick in för att göra ett kul intervallpass med lite högre fart än vad jag gör på träning.

Jag lyckades placera mig längst fram i startgrupp sju och när startskottet gick så drog jag iväg i 3.30 fart. Märkte att vi var fem stycken som drog iväg och jag tog in och gick de en efter en . Helt plötsligt så ligger jag jämsides med killen som leder och jag utbrister : Det verkar som vi ligger först. Han svarar: Ja,, jag lägger mig bakom dig, så får du dra.

Så helt plötsligt så solospringer jag längs hela ringvägen. En ganska underlig känsla att inte ha en enda människa synlig framför mig och jag börjar fundera på om det är möjligt att springa fel. Hör publik utbrista: Oj, där kommer en riktigt snabb löpare!. De orden gör mig ännu mer peppad och jag drar på ytterligare.

Plötsligt får jag syn på en massa gula tröjor framför mig.. Jag inser att jag kommit ifatt startgrupp 6. Bara efter någon kilometer. Detta beror förstås inte på att jag springer galet fort utan för att människorna där i princip lunkar fram. Nu börjar trängseln. Jag sicksackar och får vid flera tillfällen springa på trottoaren. Farten går ner väsentligt och jag får vara glad om jag kan hålla 4 minutersfart.
Vi de raka partierna kan jag dra på igen och då och då kan jag springa på 3.40 fart igen. Tyvärr så är midnattsloppet fyllt av diverse backar och när jag kom till backen uppför Sofia kyrka tog det återigen stopp. Folk gick uppför backen! Det var även vissa som låg utslagna längs sidan. Visst att det var fuktigt och varmt i luften. Men så illa var det inte. Jag lyckades köra på efter bästa förmåga och lyckades få till en riktigt fin spurt mot mål. Kom in på 40.37 vilken är en mycket sämre tid än jag gör på träning t.o.m. Men det var ändå ett bra träningspass.
På natten mådde jag förresten väldigt dåligt pga att min kropp fuckat upp sig rejält av vätskebristen. Rookiemisstag av mig, men också en lärdom att jag inte ska ta för lätt på "lätta" lopp.

Snitt 4.03

Distans Totaltid Sträcktid Min/km Plac
2,5 km 09.17 09.17 3.42 min/km 136
5 km 19.28 10.10 4.04 min/km 182
7,5 km 30.11 10.43 4.17 min/km 180
Mål 40.37 10.25 4.10 min/km 192

måndag, augusti 09, 2010

Idag när jag kom till simhallen så möttes jag av beskedet att simhallen var stängd och öppnar först i september. Jag var dock välkommen att träna i gymmet istället. Jag föll för frestelsen, gick hem,bytte om och gick tillbaka igen. Körde därefter ett gött 20*400m löppass på löpband. 3minutersfart och 30-40 sek vila.

söndag, augusti 08, 2010

första passet

För en vecka sen vid den här tiden hatade jag träning. Det första jag sa när jag kom i mål i kalmar var att nu får det vara slut med det här. Dagarna efter var jag besviken på minimal utvecklig under året.
I slutet av veckan började jag dock känna suget att röra mig komma tillbaka igen. Idag gav jag mig ut på det första passet sen kalmar. Tänkte mig ett lugn halvmara. Kände mig lite stel i kroppen när jag började springa men det flöt på bra. När jag passerar milen på 40.11 så inser jag att jag kanske springer lite för fort så jag drar ner lite på farten. Hursomhelst så körde jag de 21km på låga 1.26 och det kändes riktigt fint i kroppen.

Jag bränner vidare med några löplopp nu och kommer nog inte ifrån att köra ytterligare en säsong till. Dock inte 3 Ironman på ett och samma år.

söndag, augusti 01, 2010

Kalmar triathlon 2010


Ironman nummer fem avklarad. Nummer två för i år. Tredje på en tolvmånadersperiod.
Jag är nöjd.
Jag gjorde inte personbästa men jag körde efter bästa förmåga. Min träning har inte varit optimal om man jämför hur jag tränade inför Lanzarote eller inför mitt första Kalmar. Men det kändes bra och jag är väldigt nöjd över min löpning. Hade överhuvudtaget inga som helst svackor under löpningen.
Av någon anledning var jag väldigt nervös inför årets tävling. Mådde verkligen piss kvällen innan och var tvungen att ringa min klubbkamrat Marika som var på plats för lite pepptalk. Vi tog en promenad och det kändes lite bättre. Ringde även mamma för att få lite stöd. Mina samtal hjälpte något och jag började känna mig lite bättre till mods. Lite senare ringde mamma och sa "Björn, vi SES imorgon" Det visade sig att de planerat sedan länge att de skulle åka ner överraska mig och finnas där på cykelbanan. Det var väldigt roligt. Mina föräldrar är för övrigt de som är placerande strax efter man kört över järnvägen på väg ut. Vita hattar och ett picknickbord

Jag lyckades i alla fall sova 4 timmar den natten.

Klockan ringde 4.40 på morgonen och vi gick ner och åt frukost. Det var en väldigt lågmäld frukost och den spända oroliga känslan låg verkligen över hela matsalen.
Klockan sex packade vi ihop de sista grejerna och begav oss ner mot incheckningen. Det var inga större problem där. Jag värmde upp genom att jogga lite grann och passade då även på att springa till hotellet och gå på toaletten en sista gång.

En kul grej som hände var att en kille kom fram till mig och sa att han brukar läsa min blogg. Sånt värmer. Alltid kul när det man skriver betyder något för någon.

En sak som inte värmde var simningen. Vattentemperaturen var uppmätt till 16.1 grader. Det är galet kallt. De hade således ändrat simbanan till 4 varv istället för 2. Detta för att det var något varmare "inomskärs". Jag gick ner i vattnet och mina tänder skakade. Jag hade dock vetskapen att jag alltid brukar bli varm i våtdräkten när jag väl kommit igång att simma. Starten gick och vi började simma. Det var trångt och jävligt och dessutom immade mina glasögon igen. Kylan var inte så farlig men jag simmade inte alls bra.

När jag kom upp för växling så trodde jag att jag skulle vara tveklöst sist bland de som hade sina cyklar vid mitt ställ (startnr 1-12). Döm av min förvåning när även Marcus stod där och fumlade och försökte få på sig sin hjälm. Vi hade båda simmat rejält under vår nivå. Växlingen gick fint och jag och kom ut på cyklingen med starka ben. I vanlig ordning så inledde jag med en energikaka och rullade på ganska lugnt första biten. Eller så lugnt var det förstås inte. Runt 35 km/h var det iaf.

Körde på bra första och andra varvet och snittet var uppe i strax över 36km/h. Var tyvärr tvungen att stanna och kissa cyklingen en gång. Försökte att kissa från cykeln men det var lönlöst. Under det tredje varvet blev segt och det kändes som vinden var mot mig hela tiden. Snittet och orken sjönk och jag kom in på 5.07. Inte direkt vad jag hoppas på men det är bara att ta lärdom och inse att jag måste cykla mycket mer.

Gjorde en snabb växling och kom ut på löpningen vilken är min starka gren. Jag hade pigga ben från början och jag hade som jag tidigare skrev inga svackor alls. Gjorde en favorit i repris och hade med mig min vattenflaska som jag även hade på lanzarote. Den gjorde som alltid underverk. Jag plockade placering efter placering och när det var 5 km bet jag ihop och pressade på ytterligare. Benen gjorde förbannat ont men jag hade massor av energi och ork. Kändes fantastiskt. Samtidigt så låg jag på precis den nivån jag kunde ligga på. Benen kunde inte röra sig fortare.

Kom in på 3.27. Inte heller det personbästa, men fan den bästa Ironmanmara jag kört mentalt. I mål väntade Marika som jag fick en jättekram av och även mina föräldrar som som vanligt gav mig massor av stöd och hjälpte mig hotellet med mina grejer. Helt underbar support.
På kvällen dracks det öl och åts pizza med spifarna och allt kändes väldigt bra.

Under loppet tänkte jag flera gånger att nu får det vara nog med den här skiten. Men nu när jag sitter här med en öl och skriver detta så känns det faktiskt som jag inte är helt klar med Ironman ännu. Dock så väntar nu en vecka helt utan sport och beslut. Det kommer kännas konstigt men jag måste verkligen ta det. Har inte haft träningsuppemål mer än tre dagar i följd på 3 år.

Tack Mamma och Pappa för allt!
Tack Marika för att du fanns där som stöd och trevligt sällskap hem
Tack Mattias och Fredrik för gott sällskap och er vänskap.
Tack även Magnus och Sofie för fina bilder grym support.

och.. Alla andra som ropade och hejade på mig under dagen.
Man verkar säkert väldigt otrevlig när man grymtar till svar men det betyder så jäkla mycket.


Björn Rosenthal Team Tenant & Partner
sim 01:09:59
cyk 05:07:58
löp 03:27:00
Totalt
09:48:33