söndag, augusti 01, 2010

Kalmar triathlon 2010


Ironman nummer fem avklarad. Nummer två för i år. Tredje på en tolvmånadersperiod.
Jag är nöjd.
Jag gjorde inte personbästa men jag körde efter bästa förmåga. Min träning har inte varit optimal om man jämför hur jag tränade inför Lanzarote eller inför mitt första Kalmar. Men det kändes bra och jag är väldigt nöjd över min löpning. Hade överhuvudtaget inga som helst svackor under löpningen.
Av någon anledning var jag väldigt nervös inför årets tävling. Mådde verkligen piss kvällen innan och var tvungen att ringa min klubbkamrat Marika som var på plats för lite pepptalk. Vi tog en promenad och det kändes lite bättre. Ringde även mamma för att få lite stöd. Mina samtal hjälpte något och jag började känna mig lite bättre till mods. Lite senare ringde mamma och sa "Björn, vi SES imorgon" Det visade sig att de planerat sedan länge att de skulle åka ner överraska mig och finnas där på cykelbanan. Det var väldigt roligt. Mina föräldrar är för övrigt de som är placerande strax efter man kört över järnvägen på väg ut. Vita hattar och ett picknickbord

Jag lyckades i alla fall sova 4 timmar den natten.

Klockan ringde 4.40 på morgonen och vi gick ner och åt frukost. Det var en väldigt lågmäld frukost och den spända oroliga känslan låg verkligen över hela matsalen.
Klockan sex packade vi ihop de sista grejerna och begav oss ner mot incheckningen. Det var inga större problem där. Jag värmde upp genom att jogga lite grann och passade då även på att springa till hotellet och gå på toaletten en sista gång.

En kul grej som hände var att en kille kom fram till mig och sa att han brukar läsa min blogg. Sånt värmer. Alltid kul när det man skriver betyder något för någon.

En sak som inte värmde var simningen. Vattentemperaturen var uppmätt till 16.1 grader. Det är galet kallt. De hade således ändrat simbanan till 4 varv istället för 2. Detta för att det var något varmare "inomskärs". Jag gick ner i vattnet och mina tänder skakade. Jag hade dock vetskapen att jag alltid brukar bli varm i våtdräkten när jag väl kommit igång att simma. Starten gick och vi började simma. Det var trångt och jävligt och dessutom immade mina glasögon igen. Kylan var inte så farlig men jag simmade inte alls bra.

När jag kom upp för växling så trodde jag att jag skulle vara tveklöst sist bland de som hade sina cyklar vid mitt ställ (startnr 1-12). Döm av min förvåning när även Marcus stod där och fumlade och försökte få på sig sin hjälm. Vi hade båda simmat rejält under vår nivå. Växlingen gick fint och jag och kom ut på cyklingen med starka ben. I vanlig ordning så inledde jag med en energikaka och rullade på ganska lugnt första biten. Eller så lugnt var det förstås inte. Runt 35 km/h var det iaf.

Körde på bra första och andra varvet och snittet var uppe i strax över 36km/h. Var tyvärr tvungen att stanna och kissa cyklingen en gång. Försökte att kissa från cykeln men det var lönlöst. Under det tredje varvet blev segt och det kändes som vinden var mot mig hela tiden. Snittet och orken sjönk och jag kom in på 5.07. Inte direkt vad jag hoppas på men det är bara att ta lärdom och inse att jag måste cykla mycket mer.

Gjorde en snabb växling och kom ut på löpningen vilken är min starka gren. Jag hade pigga ben från början och jag hade som jag tidigare skrev inga svackor alls. Gjorde en favorit i repris och hade med mig min vattenflaska som jag även hade på lanzarote. Den gjorde som alltid underverk. Jag plockade placering efter placering och när det var 5 km bet jag ihop och pressade på ytterligare. Benen gjorde förbannat ont men jag hade massor av energi och ork. Kändes fantastiskt. Samtidigt så låg jag på precis den nivån jag kunde ligga på. Benen kunde inte röra sig fortare.

Kom in på 3.27. Inte heller det personbästa, men fan den bästa Ironmanmara jag kört mentalt. I mål väntade Marika som jag fick en jättekram av och även mina föräldrar som som vanligt gav mig massor av stöd och hjälpte mig hotellet med mina grejer. Helt underbar support.
På kvällen dracks det öl och åts pizza med spifarna och allt kändes väldigt bra.

Under loppet tänkte jag flera gånger att nu får det vara nog med den här skiten. Men nu när jag sitter här med en öl och skriver detta så känns det faktiskt som jag inte är helt klar med Ironman ännu. Dock så väntar nu en vecka helt utan sport och beslut. Det kommer kännas konstigt men jag måste verkligen ta det. Har inte haft träningsuppemål mer än tre dagar i följd på 3 år.

Tack Mamma och Pappa för allt!
Tack Marika för att du fanns där som stöd och trevligt sällskap hem
Tack Mattias och Fredrik för gott sällskap och er vänskap.
Tack även Magnus och Sofie för fina bilder grym support.

och.. Alla andra som ropade och hejade på mig under dagen.
Man verkar säkert väldigt otrevlig när man grymtar till svar men det betyder så jäkla mycket.


Björn Rosenthal Team Tenant & Partner
sim 01:09:59
cyk 05:07:58
löp 03:27:00
Totalt
09:48:33

3 kommentarer:

Tess sa...

Bra där grabben :)
puss och kram

Ashkan sa...

Hej Björn,

Det var jäg som råkade känna igen dig strax innan starten i lördags (ang. bloggen).

Grymt imponerad av din tid, Grattis.

Gjorde själv min första IM och kom in på 10.21 vilket är långt över förväntan för en nybörjare som jag.

tack för en hel del kul läsning och träningsinspiration under året.

mvh:Ashkan

Anonym sa...

Stort grattis Björn, bra gjort!
Kram Sofie