söndag, juni 03, 2012

Ironman Texas 2012

När saker inte riktigt går som man tänkt sig..

Det finns ingen större anledning att skriva något längre om det här. Jag menar vad finns det egentligen att skriva? Jag simmade illa, jag cyklade ok och sprang riktigt uselt.

Planen var faktiskt ganska simpel. Åka ner till Texas, köra tävlingen på rutin och komma in på runt 9.35-40. På pappret såg banan enkel ut. Som kalmar men snäppet varmare. Så enkelt blev det inte.

Simningen. Min simning har på pappret varit bättre än någonsin. Fram till någon vecka innan Texas har jag känt mig väldigt simstark. Av någon anledning så hade jag en svacka i simningen precis innan.
Det var flytande start och ingen våtdräkt som gällde. Så de inleddes med att vi fick trampa vatten i 10 minuter. Bara det var tungt. Simningen gick sen segt. En del armbågar när jag rundade bojarna och en del ensamsimning. Jag blev riktigt trött under simningen. Armarna tog helt slut och jag fick verkligen kämpa för att ta mig framåt.

simmade på 1:11:46 och snittade 1.51/100m  Jag borde ha kört på runt 1.05 och snittat runt 1.35.. Katastrof

Något medtagen tar jag mig till t1 för att byta om till cyklingen. Byter om långsamt sittandes och beger mig sen till cykeln.
t1 4.11

 Precis när jag hoppat på cykeln och börjat rulla så märker jag att min garmin ligger i ramväskan. Funderar på om jag ska sätta på mig den i farten, men bestämmer mig snabbt för att stanna och sätta den på armen. Cyklingen gick ok. Jag har bara cyklat 100 mil ute i år och känslan trots det var bra. Kan inte minnas att jag kände mig sliten vid något tillfälle. Det som gjorde att jag inte fick till ännu bättre resultat var helt enkelt att min optimala form inte fanns där. På slutet av cyklingen blev jag något överhettad. Det hade börjat bli varmt ute. Var ganska förvirrad när jag hoppade av cykeln för jag sprang med cykelskorna på istället för att låta de sitta kvar på pedalerna. Efter en stund märkte jag det och stannade och tog av mig dem för att kunna springa snabbare till t2.
Väl i ombytestältet var jag så illa medtagen av värmen att jag var tvungen att be om en flaska vatten. 
t 2 4.22

Cyklade på 5.11.39, Hyfsat nöjd med tanke på tid på säsongen.

När jag kom ut på löpningen så insåg jag att jag inte skulle kunna komma med så mycket. Planen var att springa i 4.45 fart men när jag efter några kilometer inser att jag inte ens klarade 5minutersfart så insåg jag att det var kört.  Pinade på första varvet men kände sen att det var både onödigt och dåligt att pressa på då det ändå inte spelade någon roll. Istället försökte jag för en gångs skulle göra något bra av eländet. Jag åt kolaremmar, meloner och apelsin. Jag drack massor och kissade flera gånger. Detta sunda leverne gjorde att jag faktiskt fick en ganska fin balans i kroppen. Problemet var nu bara att jag nu hade råkat ut för pungskavet från helvetet. För varje steg jag tog kände jag hur skinnet fläktes bort mer och mer.

Hur som helst.. jag tog mig i mål, fick medalj av chrissie wellington och åt sen godis.

Maratid 4.06.13

Totaltid
10:38:11

Vi hade det bra i Texas, men tävlingen var kanske inte mitt stoltaste ögonblick.


Sådana här tävlingar får mig att fundera lite. Vill och orkar jag kämpa för att komma till Kona? Tycker jag ens det är värt det? Det kommer gå åt en hel del pengar för att ta sig dit.
Min löpning har varit grym de senaste veckorna. Men vad spelar det för roll när jag springer runt i 6 minutersfart på tävlingarna.

Just nu laddar jag om för Ironman Schweiz. Där ska jag banne mig få till en tävling som jag kan stolt över.