torsdag, juli 19, 2012

Ironman Schweiz

Så där ja! Ironman nummer 8 avklarad. Så mycket mer än så känns det dessvärre inte. Efter Ironman Texas tappade jag lite lusten att ladda om. Detta kombinerat med en restskatt på 40000 gjorde att jag varken hade råd eller ork att kämpa för ett kval till Hawaii.

På ett sätt kändes det ganska skönt. Jag kom till Zürich med tanken att jag skulle ha en trevlig dag. Simma bra och framförallt få till en ok löpning. Detta lyckades jag med. Besvikelsen ligger lite över mig så här i efterhand då jag faktiskt inser att jag är en medelmåtta på Ironmandistansen och skulle få kämpa bra jäkla hårt för att bli något annat.

Nåväl, över till tävlingen

Jag var väldigt avstressad på tävlingsmorgonen. Vi gick upp 4 på morgonen och jag tror jag fick till runt fyra timmars sömn. Åt en macka med jordnötssmör och en liten jogurt med kokossmak. Tog även två tabletter för att få i mig lite koffein. Klockan 5 tog vi taxi till starten tillsammans med Nicklas och Andres. Vi var i princip först på plats och jag kunde snabbt konstatera att det inte fanns så mycket att fixa med. Cykeln hade klarat natten och däcken var fortfarande fyllda med luft. Därför ägnande jag den större delen fram till start med att prata med vänner och ha trevligt.

Jag placerade mig ganska långt fram då jag räknade på simma nära timmen. Startskottet gick och det blev som vanligt ganska kaotiskt i starten. Såg några som fick panik vilket jag inte sett förut.  Själv fick jag några kallsupar som gjorde att jag tappade rytmen lite. Det var aldrig några större problem och jag fick till en bra simning.

Tidsmässigt simmade jag inget vidare, 1.05.41, men det som däremot var lite glädjande för mig var att även Magnus och Nicklas simmade på ungefär den tiden. De brukar vanligtvis ligga under timmen med våtdräkt så det betyder förhoppningsvis att även jag borde kunna ligga där. Hörde flera som simmade sämre än vanligt så med lite tur så kanske simbanan var lite för lång.

Jag fick till en växling på 2 och en halv minut och kämpade mot illamående när jag stod och försökte dra av mig våtdräkten. Kom iväg och som vanligt så tog jag det ganska lugnt i början. Åt en chokladbar och försökte hitta ett bra flyt. Jag snittade runt 35km det första varvet och jag tyckte det kändes ganska bra. Jag hade lite problem med att det regnade så mycket när jag körde utför bergen och mina bromsar ville inte riktigt ta. Detta gjorde att jag fegade en del nedför. Trots det kom jag upp i 60-70km/h på många ställen. Som vanligt blev man omcyklad av stora klungor cyklister på sina ställen trots att det råder draftingförbud. Detta är ganska frustrerande och ledde till slut till att även jag började drafta. Det ska tilläggas att man tänker inte alltid så smart i tävlingssitutationer och gör dumma saker. Jag kan nu i efterhand ifrågasätta mig om varför jag överhuvudtaget draftade och tog den risken då jag inte ens verkade få till någon bra cykeltid. På andra varvet, ungefär 13mil in på cyklingen kommer motorcykeldomaren upp bakom mig och visslar: Drafting, black card! Jag saktade genast in och släppte gruppen innan mig. Frustrerad över att jag var så klantig tappade jag också det tryck jag hade haft. Jag var rädd att jag skulle få en till penalty och jag förbannade mig att jag varit så dum. Ca en mil innan jag var klar med cyklingen fick jag ställa mig i penaltytältet tillsammans med en massa andra människor. Jag var onekligen inte den enda som dummat sig den dagen. Sex minuter är en lång tid.  Jag passade på att förbereda mig inför löpningen och stod upp en del och flyttade dessutom min klocka från cykeln till armen.

05:39:55 (med penaltyn inräknad)

Växlingen till löpningen gick även den bra. Jag passade som vanligt på att kissa precis innan jag gav mig ut på banan,det kändes som jag aldrig skulle sluta kissa. :)

Har sällan känt mig fräschare inför en ironmanmara. Löpvädret var perfekt för mig. Kallt och regnigt och jag njöt av det hela vägen. Så fantastiskt skönt att slippa den där värmen som jag annars alltid utsätter mig för. Jag tänkte att om jag någonsin ska sätta personbästa i en ironmanmara så var det idag. Dessvärre hade jag även ganska många destruktiva tankar i huvudet. Jag tänkte ofta att det spelar ändå ingen roll hur jag springer, det blir ändå en usel tid. Jag hittade Fredrik på banan efter jag sprungit mitt första varv och vi sprang ihop ett varv. Kändes väldigt trevligt med sällskap och faktiskt så hade vi en riktigt bra stund ihop där. Efter halvmaran drog jag dock vidare och kunde sen pressa på sista halvan i ungefär samma fart.

löpning 3.42

När jag kommit i mål var jag riktigt sliten. Magnus kom in minuten efter mig och vi satt och åt tillsammans. Jag var så trött, jag orkade inte ens hämta mer mat själv utan fick be personal göra det åt mig. Mycket fascinerande. Efter en halvtimme var jag dock så återhämtad så jag kunde ta mig ifrån området för att sedan kunna lägga mig i ett varmt bad på hotellet.





Jag är lite trött på Ironmandistansten just nu. Jag tycker det ska bli kul att köra tjörn halvironman i september där jag hoppas kunna få till lite av min faktiska löpstyrka och snabbhet. För under ett Ironman verkar det inte gå alls.