söndag, september 02, 2012

Ångaloppet 12 augusti 2012

Ibland händer de mest oväntade sakerna. Efter Schweizeländet var jag ganska rejält less på träning och framför allt cykling. Jag kände att jag ville göra något som inte var triathlon och helst inte innehöll cykling. Jag snackade lite med simcoachen Micke och sa till honom att om han skulle få höra om någon som skulle behöva en tävlingspartner till te x Ö till ö så kunde han göra få tipsa om mig. Han svarade att det skulle han göra.

Tre dagar senare fick jag mail av en kille som heter Erik och han hade precis blivit utan sin partner till Ångaloppet. Ångaloppet är en swimruntävling där man simmar och springer om vartannat.  Han behövde en ny tävlingspartner med bara en veckas varsel. Micke hade sagt till honom att jag var en god löpare och en duktigare simmare än han.

Jag behövde inte många minuter på mig att tacka ja till äventyret. Jag hade som sagt en vecka på mig att förbereda. Perfekt. Jag som aldrig sysslat med swimrun gjorde det bästa utav situationen och använde veckan till att jobba upp hastighet i både simning och löpning. Korta snabba pass. På onsdagen körde jag en träningstävling i triathlon på djurgården (som jag faktiskt kom först i utav 150 personer) och på torsdagen körde jag en swimruntävling i Hellas. Körde i en ganska behärskad fart och tränade in de olika momenten. Även den tävlingen gick hyfsat och jag kom sexa av ett 30tal personer.

På lördag kväll åkte jag och Pia till Erik och hans familjs lantställe i Linköpings skärgård och hade en trevlig kväll där vi lärde känna varandra och dessutom hann vi få till ett simpass ihop.


Söndagen var tävlingsdag. Jag hade egentligen ingen som helst aning om vad som väntade mig. Jag visste att Erik var en mycket god löpare och när vi testsprang banan och Erik drog iväg i 3.15 fart förstod jag att en postironmantjock Björn skulle få kämpa hårt. Jag tänkte dock att det löser sig och att jag får vila under simpartierna.

Erik upp ur vattnet
Jag kämpar
Startskottet gick klockan tio och jag och Erik drar iväg och placerar oss som tredje lag ganska snabbt. Vi märker snabbt att vi tillhör de mer löpstarka i tävlingen och ganska så snabbt så leder vi hela tävlingen. Vi passerar en ganska så eländig terräng och när vi springer igenom ett träsk så fastnar mina skor i gyttjan. Oerfaren som jag var så hade jag skor med locklaces. Så när skon fastnade så åkte den av och blev kvar i gyttjan. Där förlorade vi onödiga sekunder. Plötsligt var vi framme vid första simsträckan och vi märkte hur vi blev omsimmade av hur många lag som helst. I själva verket kanske det bara var 3 lag som drog om men det var tillräckligt för att vi skulle tro att allt var kört. Efter vattnet var det upp och springa igen. Vi plockade lag efter lag och efter ett tag var vi först igen. Jag kämpade ganska så hårt i löpningen. Jag hade inte kört så mycket löpning efter Im Schweiz och var lite ringrostig. Visst att jag kunde ligga i fyraminutersfart på skogsvägarna men när vi började springa upp och nedför berg i för mig till synes samma fart började jag gå på rött. Erik hejade på mig hela tiden och var med sina 15 kg lättare som en bergsget. Vi bibehöll ledningen genom varvningen och när vi gav oss ut på etapp två som innehöll fler och längre simdistanser så visste vi att våra motståndare skulle komma flåsandes efter oss. Mycket riktigt så hade vi ganska så snart Simon Sjödin (Os-simmare om jag inte misstar mig) och hans bror efter oss. De gick om oss under en simsträcka och vi kämpade på för att jaga dem. Dessvärre lyckades vi aldrig komma ifatt dem och de slog oss med två minuter. Vi kom in på andra plats efter 2 timmar och 26 minuter. 23km löpning och 2 km simning avklarade. Överraskade och glada kramade vi om varandra vid mållinjen. Vi hade hoppas på att komma kanske topp tio av de 100 lag som startade. Att vi fick segervittring och slutade med ett silver hade vi aldrig vågat hoppas på.

Det var en fantastiskt kul tävling men också väldigt slitsam. Mina fötter var rejält förstörda efteråt. Min ena stortå hade en svår stukning och min bröstkorg var sårig efter jag simmat på några stora stenar.


Andra plats!

Helt plötsligt var det kul med sport igen.

1 kommentar:

Mattias Wallander sa...

Kul läsning! Grattis igen!