söndag, september 09, 2012

Stockholm Itu motionssprint 26 augusti

Det märks tydligt att jag tränat mycket kort och snabbdistans på sistone. Igår var jag ute på mitt första långpass löpning sen Zürich IM. Jag kände mig hur stark som helst de första 18km. Benen ville springa snabbt och hårt. Plötsligt,  ungefär vid 20km började vaderna stumna. Det kändes som jag sprang med stora stockar under knäna. Från att med lätthet sprungit i 4.10fart fick jag nu kämpa för att hålla 4.40fart de sista 4kilometerna. Nyttig läxa.   Det gav mig också en tankeställare att inte underskatta marathondistansen. Att uthållighetsmässigt orka ett marathon är inga större problem. Men att kunna hålla en hög fart utan att benen stelnar till är en större utmaning.

Den 26 augusti körde jag Itu Stockholm sprint. Den gick i samband med världscupen och jag tänkte det kunde vara kul att köra den för att få till ett snabbpass i centrala Stockholm. Veckan innan hade jag testat på riddarfjärdssimmet som precis som sprinten gick utanför Stadshuset. Det är ganska krångligt att simma där. En del vågor och ganska strömt. Hur som helst så visste jag vad som väntade.

Sprintstarten gick i omgångar så det var totalt omöjligt att veta hur man låg till i tävlingen förrän efteråt. Detta var på ett sätt ganska skönt men också ganska frustrerande för det gav ingen direkt tävlingskänsla. Nu var det å andra sidan ingen tävling utan ett motionslopp så låt gå för det.

Simningen gick hyfsat. Jag låg med i täten och hade riktigt kul i vågorna. På slutet kom vi ikapp startgruppen innan och jag kan tänka mig att det var lite traumatiskt för de att plötsligt få en en massa snabbare simmare på sig som försöker ta sig förbi.
Jag gjorde en så snabb växling jag kunde och sprang genom ett gigantiskt långt växlingsområde för att sedan kunna hoppa upp cykeln.

Var pigg på cykeln och kände att jag kunde ligga på i princip på max hela tiden. Problemet var bara att omgivningen inte riktigt vara lika med på att jag skulle ligga på så hårt. Jag blev gång på gång tvungen att ropa åt folk att de skulle hålla till höger och uppför västerbron tog det tvärstopp när folk kämpade sig upp. Detta är dock ett problem som jag lägger på arrangörerna då de inte kunde tillhandahålla en bana som var rymlig nog för ALLA sorters tävlande. Detta problem är väl också något man får räkna med när man startar samtidigt som motionärer som kör sitt första pröva på triathlon. Det var egentligen inte värre än att jag fick ropa åt de som var i vägen och sen tacka vänligt för att de flyttade på sig.

Snabb växling till löpningen. Här hände det något märkligt. Jag hade svårt att gå över till snabb löpning och huvudet tänkte hela tiden att jag skulle hålla igen. Jag tvingade mig själv att koppla bort det och kunde sen lägga mig i en ganska så bekväm 3.50fart. Det var kul att göra en kortare löpning för en gångs skull och slippa Ironman-gnatet.

När jag kom i mål såg jag på direkten att banan var för kort och kände en viss besvikelse för det. Hade varit kul om de hade fått till distansen (5km) rätt. Så blir det ibland

Väl hemma sen kollade jag resultaten och upptäckte att jag fått dagens andra bästa tid. Slagen av Patrik Nilsson som vann Sm i Halvironman två veckor senare. Lite kul faktiskt.


Sim 750m 13:15
cykel 20km 32:14
löpning 4,2km 16:03 


Inga kommentarer: