Björn Rosenthal

2011-12-13T18:54:00.001+01:00

Hade glömt bort att min senaste inlägg var en halvnaken (eller naken)bild av mig. Blev lite chockerad. Hur tänkte jag där?

2011-09-29T19:00:00.002+02:00

Nu så här offseason tänker man tillbaka på den tiden då man var vältränad och stark.
Känns som det var ett tag sen.

Stockholm halvmarathon 2011

2011-09-20T12:40:00.001+02:00

Att ställa upp i en tävling som man enbart ställer upp i för att sätta personbästa sätter ganska så hög press. Min målsättning när jag anmälde mig till det här loppet var att göra personbästa och komma ner på sub 1.18. Nu blev det inte riktigt så. Jag återhämtade mig aldrig riktigt efter kalmar. Kebnekaiseturen gjorde dessutom att jag drog på mig någon slags infektion som inte släppte. Jag har fått till 2-3 löppass efter Kalmar och det säger ju sig själv att med den träningen så fixar men inte personbästa.

När jag nu ställde mig på startlinjen så visste jag att jag var i sämre form än jag varit på länge (dessutom lite fetare). Lite knäckande, men samtidigt så kände jag att det är väl bara att gå in och springa passet som ett långpass och sen få en kexchoklad när jag går i mål. Nu gick loppet bättre än vad jag trodde även fast farten inte direkt är något jag skryter med.

Man kan inte göra bra ifrån sig hela tiden och jag gläds istället åt Pia som gjorde sin första halvmara och Mattias och Fredrik som båda två slog personbästa med fina tider.

Placering188
Placering (Åldersklass) 149
Totaltid (Netto) 1.24.03
Totaltid (Brutto) 1.24.45
Genomsnittsfart 04.00 min/km

5K 0.20.04 20.04 04.01 14.95 284
10K 0.40.01 19.57 04.00 15.04 234
15K 0.59.43 19.42 03.57 15.23 203
20K 1.19.53 20.10 04.03 14.87 186
Mål 1.24.03 04.10 03.49 15.79 188

Kebnekaise, ett andra försök

2011-09-19T21:01:00.006+02:00

Det var med besvikelse som jag och Henrik fick vända vid toppstugan på Kebnekaise förra året pga dåligt väder. Det var inte mer än 200 m kvar men vi var båda kalla och blöta och den sista biten var krävande.

Idén om att göra ett nytt försök väcktes under vårkanten och jag kände att det skulle vara roligt att bege sig till Kiruna och vandra igen. Dessutom så hade min flickvän Pia aldrig varit där uppe så det passade bra med ett återbesök. Gänget som åkte upp i år var således förutom jag och Pia, min kompis Fredrik, Henrik som var med förra året och slutligen Pias kompis Nadja.

Ett andra försök innebär väldigt många fördelar. Jag visste ju exakt vad som väntade mig. Bara en sån sak att jag numera hittar i Kiruna centrum är fantastiskt. För att dra ut på äventyret ytterligare så beslöt vi oss för att åka tåg till Kiruna. Det är en trevlig tur på ca 16 timmar. Som tur var så hade vi sovkupé.

Vi umgicks hela kvällen och kunde sen lägga oss och sova bort halva resan. På morgonen njöt vi av en helt ok frukost inköpt i restaurangvagnen. På plats i Kiruna handlade vi proviant för vandringen och begav oss sen mot bussen som skulle ta oss mot Nikkaluokta. Bussresan tog bara 50 minuter och väl på plats återstod 19kilometers vandring till fjällstationen. Jag som van löpare brukar i vanliga fall inte ha några problem med den distansen och när man är ute och springer så avverkas 2 mil på runt en och halv timme. Ska man däremot vandra med tung packning genom eländig terräng så tar det desto längre tid. Som tur var så finns det ett fik efter några kilometer som man kan återhämta sig på och njuta av en kopp kaffe och muffins. Kebnekaise må vara ute i ödemarken men det är likväl hyfsat exploaterat. Värt att tilläggas kan vara att de tog visakort på fiket. Efter totalt fyra timmars vandring var vi framme vid Kebnekaises fjällstation. Där checkade vi in på vårt rum och begav oss sen mot köket för att tillreda vår kvällsmat. Middagen bestod av spagetti med färdig pastasås. Kanske inte det mest glamourösa men det var snabbt och enkelt att fixa när alla var hungriga. Resten av kvällen ägnades åt sällskapsspel och vila.

Vi vaknade på morgonen av att regnet smattrade på rutan. ”Attans” var min första tanke. Ska vandringen förstöras även i år av dåligt väder? Hur som helst så åt vi frukost i lugn och ro och pratade igenom hur vi skulle göra. Även fast vädret var riktigt dåligt så ville vi åtminstone göra ett riktigt försök. Vi packade ihop våra saker och förberedde oss för den långa vandringen. Vi hade med oss små ryggsäckar med ombyteskläder och vi hade nötter, godis och även tunnbrödsmackor med som proviant. Vatten behövde vi inte släppa med oss i och med att det gick att fylla på flaskorna i fjällbäckarna.

Allt eftersom vi vandrade märkte vi att det gick ganska bra. Vi var bra klädda och ingen frös speciellt mycket. Vi kom uppför första toppen Vierramvare på 1700 meters höjd och begav oss sen ner mot Kaffedalen. Det är ju tråkigt att ha klättrat en massa höjdmeter för att sedan gå ner några hundra meter till dalen. Likväl så var det skönt att gå nedför efter att ha gått upp i timmar. Anmärkningsvärt var att snömängden var mycket mindre nu än när jag och Henrik var där i juni i fjol. Detta gjorde även att vandringen i kaffedalen nu bestod av hoppande mellan klippblock istället för ett istäcke som jag och Henrik hade upplevt. Det var dock skönt att slippa pulsa i snö.

Vandringen från Kebnekaises fot upp till toppstugan är krävande. Vädret är en faktor som spelar in och nu var det regnigt och kallt. Vi hade i det här laget varit ute i 4 timmar och började känna oss möra. Till slut siktade vi toppstugan och kunde äntligen komma in i värmen och sätta oss ned. Toppstugan är väldigt spartansk och är i princip bara två rum med lite britsar, sängar och bord. Stugan var dock inte tom när vi kom. Vi möttes av en stank av svett, korv och ammoniak och överallt stod det en massa karlar i underställ och förberedde sig inför den sista vandringen. Lukten var verkligen hemsk. Hur som helst bytte vi till lite torrare kläder och fick oss lite mat för att sedan bege oss upp mot toppen. Att lämna toppstugan var ingen trevlig upplevelse. Vädret hade blivit värre och regnet hade vid det här laget blivit snöblandat. Nu var det bara upp upp upp som gällde. Jag halkade vid ett tillfälle på en sten och var bara centimetrar från att slå ansiktet mot ett klippblock. Plötsligt så tornade sig en vitklädd topp upp framför oss. Dimman var tät och sikten var sisådär 2-3 meter. Sista biten upp mot spetsen är riktigt besvärlig. Det går två stup på varje sida av den smala slutningen man kan gå uppför. Halkar man där och börjar glida så är det kört. Då är man rökt så att säga. Att dessutom slutningen är en blandning av is och blötsnö gör det inte enklare. Jag var tvungen att stampa ner mina kängor och ta spjärn för varje steg jag tog. Till slut var jag äntligen på toppen. Jag måste erkänna att jag var lite skakis där uppe. Särskilt när jag började tänka på hur illa det faktiskt skulle kunna gå om jag halkade. Fredrik tog snabbt en bild på mig och jag tog en bild på honom innan jag försiktigt började hasa mig ned. På vägen nedför sluttningen mötte jag Pia som även hon ville balansera på toppen. Då blev jag ännu mera nervös. Som tur var så klarade även hon sig helskinnad även fast hon var riktigt skärrad när hon kom ner. Vandringen tillbaka mot fjällstationen gick bra även fast vi alla börjat bli riktigt nedkylda vid det här laget. Vi såg till att tänka positivt och skrattade åt eländet att vi var blöta och kalla och flera timmar ifrån fjällstationen. Det hjälpte gott.

Väl nere på fjällstationen avnjöt vi en trerättersmiddag i deras restaurang. En perfekt avslutning på detta äventyr.

För att summera lite:

Jag känner mig tillfreds över att faktiskt ha nått toppen den här gången. Även fast jag gärna hade gjort upplevelsen med strålande solsken och klar sikt. Något säger mig att jag inte riktigt är klar med det där jäkla berget ändå.

Kalmar triathlon 2011

2011-08-23T18:25:00.004+02:00

Då var det dags igen. Mitt sjätte triathlon på distansen och mitt fjärde Kalmar. Jag var i mitt livs bästa form och jag var väldigt lugn och avslappnad inför tävlingen. När jag kom ner på stranden på morgonen så kände jag mig hemma. Det skulle bli en kul dag. Placerade mig långt fram på simningen för att få ett par bra fötter på någon. Detta för att jag är en ganska kass simmare. Starten gick och jag fick ändå bråka lite med folk omkring mig för att komma fram. Vid första bojen så hade dock folk funnit sin plats och jag kunde börja jobba på i min egen pace. Jag simmade kontrollerat och kanske aningens slött. Jag hade hoppas på att simma under timmen men kom dessvärre upp på 1.05. Inte så mycket att göra något åt. T1 gick på 2 minuter och strax var jag ute på cyklingen. Inte så mycket att säga där. Höll ett snitt på 37.4km/h första varvet och det sjönk dessvärre när vindarna tilltog på andra och tredje varvet. Lyckades dock hålla ihop hyfsat och cyklade på 4.56.20. Tilläggas kan att jag drack mycket och bra. 3 flaskor vatten och en flaska vitargo och en flaska High 5. Tog det lite lugnt på T2 (runt 1.30) och samlade mig för löpningen. Hade pigga ben i början och fokuserade på att inte springa fortare än 4.30. Första varvet gick mycket bra och jag höll en god fart. Började dock lida rejält av värmen under andra och tredje varvet. Hällde litervis med vatten över mig och drack cola, redbull, High5 gel och sportdryck. Mitt supporterteam stötte mig så gott de kunde och jag lyckades hålla kramperna borta men min marathontid blev långt från vad jag hade hoppats på. Bet ihop de sista kilometerna och kom till slut in på 9.32.40 med en marathontid på 03.27.46. En löptid som var en kvart sämre än jag hade räknat med.

Jag fick ett personbästa men lyckades inte uppnå mitt mål på sub nio. Hade dock en kul helg och träffade många vänner. Bara att bita ihop och köra på..

14 plats i senior och 18 plats totalt.

Hässelbyloppet 2010

2010-10-10T17:26:00.001+02:00

Startade ganska obekymrad och långt bak i startfältet. Tänkte att jag får värma upp första kilometern. Då var det dessutom ingen risk att jag skulle gå ut för för hårt. Körde utan klocka och hade som inriktning att jag skulle gå på känsla. Första fem kändes väldigt bra och körde på 17.26. Tyvärr så tappade jag lite på slutet och var tvungen att sänka farten något de sista två.

Bra lopp och positiv känsla. Återigen så är det det mentala jag måste jobba med. Orken och styrkan finns absolut där. Men jag tappar liksom lusten att trycka på när det närmar sig slutet.

Så länge jag är långdistanstriathet så kommer jag inte heller göra riktigt bra tider på milen. Gäller bara att jag inser det också.

Stockholm halvmarathon 2010

2010-09-11T20:28:00.003+02:00

Vaknade upp imorse av att jag hade en jäkla värk i nacke och rygg. Två personer i en 90säng är inte helt optimalt. Dessvärre så försvann inte värken och jag har dragits med den hela dagen.

Jag hade verkligen ingen aning om hur jag skulle springa idag. Men tanken var att jag skulle hamna mellan 1.20-1.25. Att jag jag skulle kunna slå mitt personbästa på höga 1.18 var det inte tal om då jag haft säsongsvila och dessutom gått upp ngt kilo. Jag och Nicklas startade bredvid varandra och jag tyckte det var taktiskt smart att hålla mig nära honom den första biten. Starten gick extremt långsamt men jag stressade inte för det utan höll mig ganska lugnt i massan. När det sedan gick att springa på lite grann så ökade jag.
Problemet under hela loppet var att jag aldrig hade någon större lust i kroppen att trycka på.. Jag orkade liksom inte ha ont utan körde i min bekvämzon och höll ner pulsen. Detta är något jag måste jobba på. Jag måste våga ta i och köra slut på mig själv.
Vad ska jag säga egentligen? Hela loppet kändes stabilt även fast jag kände mig som en klumpig flodhäst. Varför kan inte jag ha en löparkropp som alla andra löpare omkring mig? Jag har istället straffats med en jäkla massa muskler som bara gör mig långsam.... Återgår till min Smoothie

Placering	106
Placering (Åldersklass)	91
Totaltid (Netto)	01:21:39
Totaltid (Brutto)	01:22:04
Genomsnittsfart	03:53 min/km

Mellantider

Split	Tid	Sträcktid	min/km	km/h	Plac.
5K	00:18:52	18:52	03:47	15.91	144
10K	00:37:55	19:03	03:49	15.74	139
15K	00:57:34	19:39	03:56	15.27	111
20K	01:17:37	20:03	04:01	14.97	104
Mål	01:21:39	04:02	03:41	16.3	106

Barfotalöpning

2010-08-21T12:48:00.002+02:00

Igår sprang jag mitt första barfotapass. Körde 6km på en cykelväg. I början var jag lite stel i benen och det gjorde lite småont när jag trampade på grus. Men efter några kilometer så kändes det bättre och på slutet låg och sprang ganska bekvämt i 4.30 fart. Kändes helt ok efteråt och det känns inget konstigt idag. Ska dock se till att köpa ett par fivefingers så jag slipper skada fötterna på småsten.

Midnattsloppet 2010

2010-08-21T12:27:00.002+02:00

Detta var i och för sig inget lopp som jag satsade något speciellt på men för sakens skull så skriver jag ner en kort lite racerapport från det ändå.

Jag och fyra andra sprang loppet anmäla som ett lag för mitt jobb. Vi var sena med anmälan och det ledde till att den enda startgruppen som fanns kvar var startgrupp 7. Startgrupp 7 är för de som beräknar springa loppet på över 65 minuter. Så redan från början visste jag att det här kommer inte bli något snabbt lopp med ca 3000 bromsklossar framför mig. Hur som helst. Jag gick in för att göra ett kul intervallpass med lite högre fart än vad jag gör på träning.

Jag lyckades placera mig längst fram i startgrupp sju och när startskottet gick så drog jag iväg i 3.30 fart. Märkte att vi var fem stycken som drog iväg och jag tog in och gick de en efter en . Helt plötsligt så ligger jag jämsides med killen som leder och jag utbrister : Det verkar som vi ligger först. Han svarar: Ja,, jag lägger mig bakom dig, så får du dra.

Så helt plötsligt så solospringer jag längs hela ringvägen. En ganska underlig känsla att inte ha en enda människa synlig framför mig och jag börjar fundera på om det är möjligt att springa fel. Hör publik utbrista: Oj, där kommer en riktigt snabb löpare!. De orden gör mig ännu mer peppad och jag drar på ytterligare.

Plötsligt får jag syn på en massa gula tröjor framför mig.. Jag inser att jag kommit ifatt startgrupp 6. Bara efter någon kilometer. Detta beror förstås inte på att jag springer galet fort utan för att människorna där i princip lunkar fram. Nu börjar trängseln. Jag sicksackar och får vid flera tillfällen springa på trottoaren. Farten går ner väsentligt och jag får vara glad om jag kan hålla 4 minutersfart.
Vi de raka partierna kan jag dra på igen och då och då kan jag springa på 3.40 fart igen. Tyvärr så är midnattsloppet fyllt av diverse backar och när jag kom till backen uppför Sofia kyrka tog det återigen stopp. Folk gick uppför backen! Det var även vissa som låg utslagna längs sidan. Visst att det var fuktigt och varmt i luften. Men så illa var det inte. Jag lyckades köra på efter bästa förmåga och lyckades få till en riktigt fin spurt mot mål. Kom in på 40.37 vilken är en mycket sämre tid än jag gör på träning t.o.m. Men det var ändå ett bra träningspass.
På natten mådde jag förresten väldigt dåligt pga att min kropp fuckat upp sig rejält av vätskebristen. Rookiemisstag av mig, men också en lärdom att jag inte ska ta för lätt på "lätta" lopp.

Snitt 4.03

Distans	Totaltid	Sträcktid	Min/km	Plac
2,5 km	09.17	09.17	3.42 min/km	136
5 km	19.28	10.10	4.04 min/km	182
7,5 km	30.11	10.43	4.17 min/km	180
Mål	40.37	10.25	4.10 min/km	192

2010-08-09T18:18:00.003+02:00

Idag när jag kom till simhallen så möttes jag av beskedet att simhallen var stängd och öppnar först i september. Jag var dock välkommen att träna i gymmet istället. Jag föll för frestelsen, gick hem,bytte om och gick tillbaka igen. Körde därefter ett gött 20*400m löppass på löpband. 3minutersfart och 30-40 sek vila.

första passet

2010-08-08T17:35:00.002+02:00

För en vecka sen vid den här tiden hatade jag träning. Det första jag sa när jag kom i mål i kalmar var att nu får det vara slut med det här. Dagarna efter var jag besviken på minimal utvecklig under året.
I slutet av veckan började jag dock känna suget att röra mig komma tillbaka igen. Idag gav jag mig ut på det första passet sen kalmar. Tänkte mig ett lugn halvmara. Kände mig lite stel i kroppen när jag började springa men det flöt på bra. När jag passerar milen på 40.11 så inser jag att jag kanske springer lite för fort så jag drar ner lite på farten. Hursomhelst så körde jag de 21km på låga 1.26 och det kändes riktigt fint i kroppen.

Jag bränner vidare med några löplopp nu och kommer nog inte ifrån att köra ytterligare en säsong till. Dock inte 3 Ironman på ett och samma år.

Kalmar triathlon 2010

2010-08-01T20:53:00.010+02:00

Ironman nummer fem avklarad. Nummer två för i år. Tredje på en tolvmånadersperiod.
Jag är nöjd.
Jag gjorde inte personbästa men jag körde efter bästa förmåga. Min träning har inte varit optimal om man jämför hur jag tränade inför Lanzarote eller inför mitt första Kalmar. Men det kändes bra och jag är väldigt nöjd över min löpning. Hade överhuvudtaget inga som helst svackor under löpningen.
Av någon anledning var jag väldigt nervös inför årets tävling. Mådde verkligen piss kvällen innan och var tvungen att ringa min klubbkamrat Marika som var på plats för lite pepptalk. Vi tog en promenad och det kändes lite bättre. Ringde även mamma för att få lite stöd. Mina samtal hjälpte något och jag började känna mig lite bättre till mods. Lite senare ringde mamma och sa "Björn, vi SES imorgon" Det visade sig att de planerat sedan länge att de skulle åka ner överraska mig och finnas där på cykelbanan. Det var väldigt roligt. Mina föräldrar är för övrigt de som är placerande strax efter man kört över järnvägen på väg ut. Vita hattar och ett picknickbord

Jag lyckades i alla fall sova 4 timmar den natten.

Klockan ringde 4.40 på morgonen och vi gick ner och åt frukost. Det var en väldigt lågmäld frukost och den spända oroliga känslan låg verkligen över hela matsalen.
Klockan sex packade vi ihop de sista grejerna och begav oss ner mot incheckningen. Det var inga större problem där. Jag värmde upp genom att jogga lite grann och passade då även på att springa till hotellet och gå på toaletten en sista gång.

En kul grej som hände var att en kille kom fram till mig och sa att han brukar läsa min blogg. Sånt värmer. Alltid kul när det man skriver betyder något för någon.

En sak som inte värmde var simningen. Vattentemperaturen var uppmätt till 16.1 grader. Det är galet kallt. De hade således ändrat simbanan till 4 varv istället för 2. Detta för att det var något varmare "inomskärs". Jag gick ner i vattnet och mina tänder skakade. Jag hade dock vetskapen att jag alltid brukar bli varm i våtdräkten när jag väl kommit igång att simma. Starten gick och vi började simma. Det var trångt och jävligt och dessutom immade mina glasögon igen. Kylan var inte så farlig men jag simmade inte alls bra.

När jag kom upp för växling så trodde jag att jag skulle vara tveklöst sist bland de som hade sina cyklar vid mitt ställ (startnr 1-12). Döm av min förvåning när även Marcus stod där och fumlade och försökte få på sig sin hjälm. Vi hade båda simmat rejält under vår nivå. Växlingen gick fint och jag och kom ut på cyklingen med starka ben. I vanlig ordning så inledde jag med en energikaka och rullade på ganska lugnt första biten. Eller så lugnt var det förstås inte. Runt 35 km/h var det iaf.

Körde på bra första och andra varvet och snittet var uppe i strax över 36km/h. Var tyvärr tvungen att stanna och kissa cyklingen en gång. Försökte att kissa från cykeln men det var lönlöst. Under det tredje varvet blev segt och det kändes som vinden var mot mig hela tiden. Snittet och orken sjönk och jag kom in på 5.07. Inte direkt vad jag hoppas på men det är bara att ta lärdom och inse att jag måste cykla mycket mer.

Gjorde en snabb växling och kom ut på löpningen vilken är min starka gren. Jag hade pigga ben från början och jag hade som jag tidigare skrev inga svackor alls. Gjorde en favorit i repris och hade med mig min vattenflaska som jag även hade på lanzarote. Den gjorde som alltid underverk. Jag plockade placering efter placering och när det var 5 km bet jag ihop och pressade på ytterligare. Benen gjorde förbannat ont men jag hade massor av energi och ork. Kändes fantastiskt. Samtidigt så låg jag på precis den nivån jag kunde ligga på. Benen kunde inte röra sig fortare.

Kom in på 3.27. Inte heller det personbästa, men fan den bästa Ironmanmara jag kört mentalt. I mål väntade Marika som jag fick en jättekram av och även mina föräldrar som som vanligt gav mig massor av stöd och hjälpte mig hotellet med mina grejer. Helt underbar support.
På kvällen dracks det öl och åts pizza med spifarna och allt kändes väldigt bra.

Under loppet tänkte jag flera gånger att nu får det vara nog med den här skiten. Men nu när jag sitter här med en öl och skriver detta så känns det faktiskt som jag inte är helt klar med Ironman ännu. Dock så väntar nu en vecka helt utan sport och beslut. Det kommer kännas konstigt men jag måste verkligen ta det. Har inte haft träningsuppemål mer än tre dagar i följd på 3 år.

Tack Mamma och Pappa för allt!
Tack Marika för att du fanns där som stöd och trevligt sällskap hem
Tack Mattias och Fredrik för gott sällskap och er vänskap.
Tack även Magnus och Sofie för fina bilder grym support.

och.. Alla andra som ropade och hejade på mig under dagen.
Man verkar säkert väldigt otrevlig när man grymtar till svar men det betyder så jäkla mycket.

Björn Rosenthal Team Tenant & Partner
sim 01:09:59
cyk 05:07:58
löp 03:27:00
Totalt
09:48:33

2010-07-22T16:57:00.002+02:00

Löpning 12*400m i 3minutersfart. Vila 30 sek mellan varje set.. Har aldrig känts lättare.

Lite funderingar

2010-07-13T18:15:00.002+02:00

Försöker analysera mig själv lite i vilken form jag egentligen är i. Har väldigt svårt att avgöra det. Min två senaste Ironman har varit sämre och sämst. Men å andra sidan pratar vi då först om Florida. Där allt var lite kaotisk och jag inte alls var i form mentalt att tävla. Nästa tävling var Lanzarote som då betraktas som den tyngsta Ironmantävlingen. Att jag inte gjorde personbästa där är ju inte konstigt. Inför Lanzarote kände jag mig hur stark som helst och jag hoppas den känslan kommer finnas där inför kalmar.

Simningen går som den går. Jag tror och utgår från att jag kommer simma ganska stabilt strax över timmen. Är nöjd med det.
Cyklingen är lite svår att veta. Men jag har nog 5.50 kapacitet i år skulle jag tro.
Jag har ju blivit en starkare löpare. Jag pressar lätt halvmaran under 1.30 och jag gjorde personbästa på 5 km för några veckor sen. Sen hur långt det räcker på ett Im återstår att se. Jag går inte in för att komma topp 10 . Utan jag åker ner för att ha en kul helg och träffa vänner och bättra på mitt Ironmanpb. Högre ambitioner än så vill jag inte ha i år. Vilket känns väldigt skönt

Midsommar i Sylarna

2010-07-08T16:53:00.002+02:00

Knappt hade jag kommit hem från Kebnekaise förrän det var dags att bege sig norrut igen. Denna gång utgick jag från Östersund där min gode vän tillika träningskamrat Nicklas bor. Det hade utlovats solsken i hela landet förutom just i västa jämtland där vi skulle vara.. Nåväl. I huvudet låter det så enkelt med att det gamla talesättet "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder".

Nu hade vi ändå hyfsad tur med vädret och när jag anlände till Östersund så sken solen och det var bara lite svalare än i Stockholm.

Vår resplan såg ut så här:
Torsdag Cykling 16 mil mellan Östersund och Storulvån, Vandring från Storulvån till sylarnas fjällstation. 16 km i riktigt besvärlig terräng.
Fredag (Midsommarafton) Topptur på fjället och på eftermiddagen en kortare löptur i den eländiga terrängen.
Lördag Vandring från Sylarna till Storulvån. Därefter cykling tillbaka till Östersund om vädret tillät.
Söndag Morgonsimning och långpass löpning runt frösön.

Fredagen bjöd som sagt på ett fint väder, till en början iaf. Jag och Nicklas tog med oss det vi behövde för cyklingen vilket i princip enbart var lite extrakläder och några energikakor. Resten av prylarna skickade vi med Nicklas flickvän som körde bil till Storulvån.
Eftersom jag lämnat min egen cykel hemma så fick jag köra på en lånad linjecykel. det var faktiskt en riktigt bra cykel helt i kolfiber och påkostade komponenter dvs växlar (Shimano Ultegra för den insatte). Cyklingen flöt på fint de första 10 milen.
Storslagen natur men det var i princip aldrig flackt vilket bjöd på en ganska hård cykling. Detta ledde till att stundtals var jag starkare uppför med min linjecykel jämfört med Nicklas som körde en tempocykel. På raksträckorna kunde jag dock lägga mig på hans rulle och trycka på i 45km/h. Underbart.

Efter vi lämnat Åre kom regnet. Det var ett sånt där riktigt sommarregn där vattnet bara öste ner. Vi blev båda riktigt blöta och fick dessutom sänka hastigheten något. Vi kämpade oss vidare den sista biten där den sista milen upp mot storulvån var i princip uppför hela tiden. Det var väldigt kämpigt.

På plats i Storulvån packade vi in cyklarna i bilen, bytte om, tog på oss packningen och började sedan vandringen mot Sylarnas fjällstation. Vi var något möra i benen efter cyklingen och det kombinerat med tung packning och branta backar gjorde att vandringen var ganska tuff. Det var lite kul med tanke på att sträckan bara var 16km och den tog oss 4 timmar att vandra. Halvvägs mötte vi en tjej som heter Märta och en mycket suspekt telemarkskille som var bland det hurtigaste jag sett. Han småsprang i princip hela tiden med sina skidor på ryggen.
I samma veva som vi träffade de så blev också vädret mycket bättre. Svenska fjällen i midnattssol är en väldigt fascinerande upplevelse. Solen skiner precis som på dagen, det är varmt och där vi gick så var utsikten något unikt. Flera gånger var vi tvungna att stanna upp och bara njuta av det vackra landskapet. Vi kom fram till fjällstationen halv tolv på natten och lagade kvällsmat och tog därefter in på vårt rum. Knappt hade vi kommit till ro förrän Märta knackar på våran dörr och undrade om hon fick sova hos oss. Anledningen var att hon tyckte att det luktade för mycket svett i telemarkskillens rum. Eftersom vi hade en bädd över så var det inga problem och helt plötsligt så var vi fyra personer i vårt rum. Utmattad efter slitsam dag somnade jag riktigt gott den natten.

Vi vaknade upp på midsommarafton av att regnet öste ner. Det dåliga vädret hade hunnit ikapp oss. Vi gick upp och åt frukost och begav oss sedan ut på dagens topptur. Vi gick i några timmar mot en topp som vi tagit sikte på. Problemet var bara att vädret blev sämre och sämre. Vi gjorde ett tappert försök att bestiga berget men precis som på kebnekaise veckan kändes det meningslöst när dimman var så tjock att man bara såg några meter framför oss. Istället begav vi oss tillbaka till fjällstationen. Denna gång tog vi en genväg och vadade över en älv. Älven var både djupare och mer strömt än vad vi först trodde och vi hade fullt upp med att hålla oss på benen. Jag gjorde ett tappert försök att filma medans jag gick över, med resultatet att jag nästan tappade kameran. Inte bra. Blöta och kalla kom vi in i fjällstugan. Jag och Niklas tog en kopp kaffe och värmde oss lite för att sedan ge oss ut på en liten löptur. Att springa i snö och blötmark i fjällen är lite krångligare än att springa ett varv runt kungsholmen på cykelbanor. Det var ett ständigt balanserande och hoppande mellan stora och små stenar. Då och då råkade jag trampa rätt ner i ett vattenhål så skorna blev dyngsura. Å andra sidan så var just det ett problem just första gången. Därefter var det bara att strunta i det. Mitt val av löpskor var däremot ingen höjdare. Jag hade på mig mina tävlingsskor, ett par ds racer. De är inte direkt byggda för den här påfrestiningen och efter en mils löpning var de ganska sargade.

Kvällen avslutades med bastubad och en fantastisk midsommarbuffé som personalen på fjällstationen anordnade. Det var verkligen en salig blandning av människor. De flesta hade dock en sak gemensamt de älskade naturen och att röra på sig. När man är omgiven av fjällmarathonfolk och bergsklättrare är det inte svårt att hitta samtalsämnen.

Lördagen blev väldigt lugn. Vi promenerade tidigt sträckan från sylarnas fjällstation till Storulvån i 5 graders värme och spöregn. Det var fokus rakt fram hela biten. Vi insåg att att cykla hem sista biten vore dumdristigt i det här vädret då vi redan var så nedkylda så vi tog slöfockslösningen och tog bilen hem istället. På vägen passade vi även på att besöka Åre chockladfabrik. Den kan varmt rekomenderas. Välsmakande choklad som tog slut på tok för snabbt.

Söndagen blev en vanlig träningsdag för oss. Vi simmade en timme på morgonen och gav oss därefter ut på ett 3 milspass löpning runt frösön. Vädret var åter väldigt fint och löpturen bjöd på en underbar natur.

Jag är glad att jag valde att fira min midsommar på ett lite mera annorlunda sätt.
Det är de speciella tillfällerna man kommer ihåg.

Nu blir det träningsfokus för mig i några veckor. Den 1 augusti ska jag köra triathlon-SM i kalmar. Därefter ska jag varva ner för säsongen och ge mig ut på nya resor och äventyr igen.

Kebnekaise 2010

2010-06-22T21:05:00.002+02:00

Här följer helgens äventyr på Kebnekaise i helgen. Första delen av resan är skriven av Tomas och den avslutande av mig.

Posten på Kebnekaise 2010

Riktigt ända upp på toppen kom vi inte pga vädrets makter. Men postens flagga fick ändå vaja högre upp än någon klättrare kom denna dag. Här följer berättelsen från mitt försök att bestiga Kebnekaise den 19/6 - 2010.

Vi åkte gemensamt från cityterminalen med flygbussen till Arlanda och lämnade bakom oss ett avspärrat Stockholm i bröloppsyra.

Trots lite missöden i säkerhetskontrollen när Henke försökte få ombord vassa saxar och ett spritkök, inte populärt, så hann vi med planet och landade kvart i elva i Kiruna.

Taxichauffören erbjöd oss att åka ända ut til Nikkaluokta för ett bra pris men vi beslöt oss för att åka buss så vi i lugn och ro hann handla proviant, myggmedel mm och äta en rejäl lunch på stadens kanske enda pizzeria.

Därefter satte vi oss vid busstationen och väntade på linje 92 som skulle ta oss ut till Nikkaluokta. Där blev vi mer eller mindre tvunga att socialisera med två lokala åldermän med homofobi och fascination för björnar. De hånade oss och menade att vi aldrig skulle komma upp på berget eller kunna värja oss i Nikkaluokta utan kniv.

Efter sju mil på bussen blev vi lämnade där den allmänna vägen slutade i ett regnigt Nikkaluokta. Nu skulle äventyret börja på riktigt!

Vi hittade snabbt den rätta vägen men tappade nästan lika fort bort den igen när vi plötsligt stod framför en bred fors. Skulle vi ta oss över den? Efter ett tappert försök att vada över av Björn och Samis försvinnande så hittade vi stigen igen tack vare den senare, som vid det här laget var halvt uppäten av mygg.

5 timmar senare - 19 km genom stenig terräng, mygganfall, och regn - skymtade vi fjällstationen i fjärran. Vi var vid gott mod, t om Sami trots att Björns stressande ledde till att han missade renburgaren på Lapdonalds. Väl på plats införskaffade vi vad som behövdes för natten, duschade, bastade, åt middag och sen i säng ganska tidigt för att orka med morgondagen.

Under natten drömde jag om Kebnekaise, att det bara var en lång uppförsbacke, med en stor platt topp, och med en glasskiosk där uppe. Men det visade sig vara något värre.. Men ett gäng starka och rejäla grabbar som vi skulle ju upp tänkte jag sömndrucket på morgonen.

Vi vaknade lördag i ottan till dimma och smattrande regn mot rutan. Åtta grader "varmt" och 88% luftfuktighet. Det skulle bli en tuff vandring. Dagen inleddes med stationens utmärkta frukostbuffe och spanande på "konkurreterna". Sen blev det till att packa ihop, rusta sig bäst man kunde, och påbörja vandringen.

Det var verkligen ett hissnande vackert andskap. Vilka berg, höjder och vyer trots dimmans täcke. Inga kort vi lyckades ta kan göra det rättvisa. Man känner sig blygsam och väldigt medveten om hur liten och maktlös man är mot naturen. Det var mycket spännande att vara så här långt norrut om polcirkeln och få se midnattsolen.

Alla borde åka ut så här och få sig ett äventyr då och då! Ta för sig mer av livet när man är ledig och inte fredagsmysa bort det framför teven. Att verkligen få ta i och känna att man kan lita på sin kropp. Det är för såna tillfällen man vill vara stark, inte för att se bra ut på stranden.

Vandringen började lätt och bra. Trots väldigt stenig terräng höll vi bra fart. Tyvärr ledde mitt oförsiktiga vadande efter någon km att mina fötter blev blöta och sen aldrig riktigt torkade upp. Hade för låga skor, även om de förutom det var jättebra, så jag blev snabbt kall. Men gnälla tjänade inget till så det var bara köra på.

Det tar verkligen på benen och fötterna att gå i så här brant terräng men trots det gick vi på bra. Efter ca 2 km ledde den lilla rösade stigen precis bredvid kanten till ett några hundra meter högt stup med forsande vatten längst ner. Det var svindlande jobbigt i början men gick bra allt eftersom. Bara man var noga med var man satte fötterna. Lätt att göra misstag om man slarvar.Och på Kebnekaise kan sånt sluta illa.

Leden vi skulle gå var utmärkt med rödmålade stenar men det hjälpte inte oss så länge. Henke tyckte att istället för att fortsätta fram såg det lättare och mer logiskt ut att fortsätta uppåt. Detta ledde till att vi fick klättra i berg på "riktigt". Över små stenblock, varav en del lösa, klättrade vi på mer eller mindre alla fyra ca 100 meter upför berget. Halt, kallt och med tidigare nämda stup under oss. Som tur var så döljde dimman hur långt man skulle falla om man skulle tappa greppet. Så jobbigt som det var insåg vi att det var fel väg, då skulle en hel del människor aldrig komma längre än några km. Det var ännu farligare att hasa nerför än att klättra på, men som tur var hörde vi röster i dimman till vänster om oss. Vi klättrade lite snett ditåt och hittade leden och några vandrare som brutit och var på väg tillbaka..

Nu höll vi oss till leden någon km till där dimman blev tjockare och vi tappade bort den igen. Det stod tre andra vandrare där och spejade. De hade tappat bort sin grupp med guide men pekade uppåt och sa att de varit på väg dit. Inget annat att göra än att börja klättra då.. Ca 300 meter upp för en väldig brant med massa sten mot en dimhöljd topp. Tillslut så insåg vi även här efter all klättring att det inte kunde vara rätt. Det fanns ingen led bara klippor. Vi beslöt oss för att vända om och då blev dimman värre. Allt såg likadant ut, snöfläckar, stenblock och dimma. Men efter sakta promenad neråt så hittade jag våra gamla fotspår vilket ledde oss ut på rätt led igen.

Nu hade det blivit kallare, endast någon plusgrad, och snöblandat regn. Vi höll oss på leden över en bred jokk och sicksackade uppför en till stenig brant med snöiga partier som tillslut ledde till en glaciär där en liten upptrampad stig som såg farlig ut ledde rakt upp i dimman. Sen försvann allt där bakom.

Här bestämde resten av gruppen för att vända men Björn hade redan hunnit in i dimman. Vi väntade ett litet tag men pga av hur vi frös kunde vi inte sitta still och tillslut så var vi tvungna att börja gå ner. Skulle någon kunna klara sig själv där uppe var det järnmannen Björn. Vi hissade postenflaggan och drack en kopp kaffe och där på 1300 meter över havet slutade mitt toppförsök.

När vi tagit oss till nedanför glaciären såg vi Björn komma gående i dimman. Han hade bara varit några hundra meter längre fram där det började bli snöstorm och hade också beslutat att vända. Vi var glada att återse honom och började vår ärofulla reträtt nedåt. Att gå ner var inte lika jobbigt som upp även om man halkade runt och blötte ner sig ännu mer i jokkarna. Efter totalt sex timmars färd var vi tillbaka på fjällstationen.

Ingen hade kommit längre upp än oss under dagen iaf och vi tog och bytte om, torkade våra genomdränkta kläder, och satte oss med kaffe och fika och gick igenom färden. Sen blev det en bastu och lite vila i våra kojer inne på fjällstationens logement - byggd för över 100 år sen och nästan allt orginal, jättemysigt!

Björn och Henke var inte riktigt nöjda och tänkte att de kanske skulle göra ett nytt försök om vädret blev bättre. Men det blev bara kallare och fuktigare. Detta hindrade dock inte de två vikingarna som klädde på sig det allra viktigaste för att hålla emot regnet, köpte en karta, packade endast fem energikakor var och en tom Ramlösaflaska, postens flagga runt halsen, och sen bara ut i den ljusa kvällen och natten..

Av Tomas Johansson

Här fortsätter berättelsen av Björn Rosenthal

Jag och Henrik gick upp med mål att köra på så länge vi kände att det var säkert och så långt vi skulle hinna tillbaka i tid att lämna hotellet. Klockan var sex på kvällen när vi begav oss och vi skulle vara tvungna att lämna hotellet senast klockan 7 på morgonen för att hinna vandra tillbaka till Nikkaluokta. Vi var inställda på att behöva gå hela natten om vi så måste. Efter vi gått någon kilometer så bad jag Henke om lite vatten. Det var då riktigt kul att se att Henrik inte ens hade fyllt flaskan med vatten när vi lämnade fjällstationen. Planen var således att vi skulle fylla flaskan varje gång vi vi korsade ett vattendrag. Detta var dock inget problem då det fullständigt kryllade av vattendrag längs vägen.

Denna gång gick vandringen/klättringen mycket smidigare. Dimman som tidigare hade legat tjock var nu borta och vi fick lite mera översyn över berget. Även regnet hade avtagit lite. Vi nådde efter två timmar platsen då jag tidigare under dagen vänt om och denna gång kändes allting mycket bättre. Jag var ivrig och småsprang nästan uppför klippblocken. Jag var helt överlycklig för att jag fick en andra chans att bestiga berget och denna gång var jag fast besluten om att vi skulle upp. Henke hade det lite kämpigare men han försäkrade att det inte var några problem bara vi kunde gå lite långsammare. När vi kom upp på berget innan Kebnekaise (Vierramvare) så snöade det rejält och sikten blev allt sämre. Vi var nu tvungen att vandra nedför berget igen för att komma till kaffedalen för att sedan kunna ta sig uppför själva Kebnekaise. Jag var helt lyrisk över att äntligen få se Kebnekaise och jag kände mig starkare än någonsin. Vid Kebnekaises fot var det ganska djup snö och jag och Henke fick pulsa oss fram. Vi sjönk djupt ner för varje steg vi tog men vi bet ihop och kämpade på. Som tur var så blev det lite bättre efter ca 100 m. Eller bättre och bättre förresten. Den djupa snön hade nu bytts ut mot rullgrus och vassa klippblock. De röda markeringarna som vi gått efter tidigare blev allt svårare att se och jag fick av och till chansa hur vi skulle gå. Henke kämpade på bakom mig och jag gjorde mitt bästa för att peppa honom. När vi närmade oss toppen så var sikten precis som på Vierramvare riktigt dålig. Jag såg inte längre några röda markeringar men beslöt mig ändå för att försöka fortsätta rätt upp. Enligt min gps så skulle vi nå toppen när som helst. Helt plötsligt så ser jag några pinnar skymta fram. Jag sprang på sista biten och ser sedan toppstugan dyka upp dimman. Jag ropade till Henke att vi nästan var framme och snart kunde vi få komma in och värma oss.

Toppstugan var dock inte vad vi väntat oss. Det fanns ingen ytterdörr och fönster och det var en stor snöhög vid ingången. Ett rum var fyllt av skräp och i det andra fanns det en bord och en träbrits där det låg två mögliga filtar. En tråkig och ganska bedrövlig syn. Vi gjorde det gemensamma beslutet att det skulle vara för farligt att fortsätta upp det sista biten uppför berget med tanke på att sikten var så dålig. Dessutom var vi båda kalla och blöta. Vi hade även dödsolyckan som var veckan innan på berget i åtanke.Vi ville dock få med en bild på flaggan så vi improviserade och Henke höll upp flaggan framför toppstugan medans jag tog bilden. Inte direkt som vår ursprungliga plan där flaggan skulle vaja fint på en pinne högst upp på toppen, men vi gjorde det bästa av situationen.

Därefter började vi våran vandring nedför berget. Henke hade lite ont i knäet och dessutom sa han att han var väldigt kall. Jag blev lite orolig då jag visste att jag inte alls skulle ha en chans att få ner oss båda om han blev sämre. Vi höll upp farten för att inte förlora värmen och som tur var så gick det snabbare nedför berget än uppför. När vi kommit uppför Vierramvare igen så var det bara nedför som gällde.

Att vi dessutom kunde åka rutschkanna på snön en bra bit gjorde att vi sparade massor av tid.

Sista biten var vi båda lyckliga över prestationen och jag hade flera gånger nära till gråt för att naturen var så sagolikt vacker. Jag kände mig så hemma på berget och att jag verkligen gjorde det jag älskade mest. Det är speciell känsla när man kommer till insikt vem man är och vad man verkligen vill göra i livet.

Jag tycker inte om att kämpa hårt. Jag älskar det! Mer än något annat.

Jag och Henrik småpratade och njöt av midnattsolen som då och då lyste på oss. Vi var höga på endorfiner och var flamsiga och skrattade av sömnbrist. Att vi var genomfrusna och mina skor var fyllda av vatten spelade ingen roll. Vi kom fram till fjällstationen kvart över ett på natten. Då hade vi kört tur och retur på 7 timmar och 15 minuter. En tur som vanligtvis beräknas ta mellan 10-14 timmar. Vi kom i säng så fort vi hängt våra kläder på tork och kunde sova 4 timmar innan det var dags att stiga upp för att påbörja den två mil långa vandringen till Nikkaluokta igen.

Jag vaknade och kände mig hyfsat ok. Tog på mig de kläder jag hade som var minst våta och packade mina saker. Därefter tog jag hand om utcheckningen medans Tomas,Sami och Henrik ordnade med färdkosten.

Vandringen tillbaka gick 1 timme snabbare än ditvägen och de sista kilometerna så passade jag och Tomas t.o.m på att springa lite. Det var härligt att få röra sig lite fortare än den snigelfart vi rört oss i de senaste dagarna.

Väl i Nikkaluokta tog vi bussen till Kiruna och avnjöt sedan en avslutningslunch på vår favoritpizzeria. Därefter så uppfyllde vi även en av Samis önskningar och besökte Kiruna Kyrka, en mycket vacker kyrka som har en väldigt speciell design.

Vårt äventyr mot Kebnekaise är nu slut. Ett äventyr som vi planerat och pratat om i ett halvår. Vi kom aldrig hela vägen upp till toppen, men jag är så otroligt glad över att vi kom så pass högt som vi ändå kom och jag kan inte finna ord över hur glad jag är att Henke ville göra ett till försök tillsammans med mig.

Mina arbetskamrater Sami Winberg, Tomas Johansson och Henrik Wickman är inte längre bara arbetskamrater för mig utan riktiga vänner. Vänner som jag tillsammans med haft en oförglömlig upplevelse.

Detta var första gången på Kebnekaise för mig, men det var definitivt inte den sista.

Av Björn Rosenthal

Parloppet 2010

2010-06-15T22:53:00.002+02:00

Idag sprang jag parloppet tillsammans med min arbetskamrat Bernt. Det är 5km kuperad löpning och man springer som par åt varsitt håll och sedan räknas båda personernas tider ihop och blir en lagtid. Jag har känt mig i ganska dålig form, pluffsig och klumpig de senaste veckorna. Så mina förväntningar inför det här var inte så höga. Jag lyckades springa på överraskande bra och kom in på 17.27 och Bernt kom in på 18.08 (35.35) vilket faktiskt ledde till en andra plats för hos i herrarnas lagtävling.
Jag har nu firat med öl och känner mig ganska nöjd.

2010-06-13T17:48:00.002+02:00

Fick ingen bild på mig så det blev en bild på Marika istället. Har haft en bra cykeldag då jag körde ett intervallpass på några mil själv och sen slöt jag upp med Marika för att agera lite draghjälp. Landade på 15 mils cykling idag. Nu ska jag och cykeln duscha.

2010-06-13T10:51:00.000+02:00

HalvIronman på nationaldagen

2010-06-06T20:19:00.002+02:00

Hade inga direkta planer idag så jag bestämde mig i morse att jag kunde lika gärna köra en halvironman med lite extra simning. Tanken var att jag skulle köra hårt i alla tre grenarna men ta det lugnt mellan.

Simmade ett bra 3000meterspass på morgonen. Fick rejält med flås. Gick sen hem och åt lite mer frukost och ordnade med cykeln. Cyklingen gick sen riktigt bra. Ute på Ekerö så låg jag i tävlingsfart i 5 mil. Sen hade jag 4 mils transsportsträcka där farten sänktes något. Kände mig väldigt stark på cykeln. Väl hemma igen så åt jag lite och somnade faktiskt på soffan. Vaknade upp efter 30 minuter, ordnade lite kaffe och begav mig sen ut på halvmaran. Jag har lärt av mina misstag och hade mig en flaska med sportdryck för att inte bränna ut mig. Jag gick ut ganska långsamt men nere på södermälastrand så höll jag en god 4minutersfart. Helt plötsligt dyker det upp en tjej bredvid mig som börjar dra om. Jag blev ganska paff för det händer i princip aldrig att någon springer om mig. Charmig som jag är så hängde jag på tjejen i hennes fart. Vi låg jämsides och körde i sub 3.30 fart några kilometer och jag blev grymt imponerad av hur stark hon var. Efter stund vände hon och vi tackade varandra för draghjälpen. Det är kul vilken fart man kan få bara man får lite sällskap. Tyvärr så hade den tempoökningen bränt ganska mycket kraft så på tillbakavägen låg jag i 4.30 fart och kom in på 1.32. Känns helt ok ändå.

En bra nationaldag

Tävlingsrapport Ironman Lanzarote

2010-05-24T20:55:00.007+02:00

I lördags så var jag på Lanzarote för att köra Lanzarote Ironman. Med mig hade jag Mattias och mamma och pappa. Mamma och pappa bodde på ett all inclusivehotell några mil bort och jag och Mattias bodde med vår kompis David.

Vi anlände till Lanzarote i tisdags och begav oss till vårt hotell som ligger i puerto del carmen. Puerto del carmen är den staden som tävlingen startar och slutar i så det var perfekt att bo där.

Veckan flöt på bra. Jag såg till att få lite solbränna och var ute så mycket som möjligt för att anpassa mig till klimatet.

Tävlingen startade klockan 07.00 på lördagen. Så vi gick upp strax före 5 för att hinna få i oss frukost och ordna med de sista grejerna. Klockan 06.00 begav vi oss ner till starten. Väl på plats ordnade jag det sista med min cykel. Pumpade däcken och placerade på vattenflaskor. Jag har plats för fyra flaskor på min cykel men i och med att det är så mycket klättring uppför så tog jag bort ett flaskställ på ramen. Ett annat flaskställ använde jag till att ha med mina extra tubdäck i. Så två flaskställ återstod. Ett på ramen och ett bakom sadeln.

Begav mig sedan ner till stranden för att invänta startskottet. Senast jag körde ett Ironman var i Usa i november. Då spelades Nationalsången och U2:s It’s a Beautiful day. Stämningen var verkligen Amerikansk där. Här på Lanzarote var det lite lugnare. Folk var sammanbitna. Ingen musik spelades och det var enbart en speaker som sa hur långt det var kvar till starten med jämna intervaller. När det var två minuter kvar tog jag på mig simmössan och fixade iordning glasögonen. När skottet sen gick rusade 1000 personer ner mot vattnet. I det här läget gällde det att hålla sig lugn. Principen är att hålla sig igång och se till att simma över andra för att slippa blir översimmad. Jag hade lite otur och var lite väl långt bak i starten så jag fick köra på ganska hårt för att komma förbi alla långsamma simmare. Simingen gick hur som helst bra. Svalde lite vatten och fick några rejäla snytningar men i stort så är jag mycket nöjd. Simmade på 01.04.44 vilket betyder en snittid på 1.40 per 100m.Kom upp ur vattnet och kände mig stark och sprang mot växlingsområdet. Där slet jag av min våtdräkt och hämtade min hjäm och solglasögon och sprang sen mot cykeln.

Cyklingen kändes bra från första stund och jag kostade på mig att ta en energybar efter 2 mil. Brukar undvika att äta under tävlingen med jag kände en viss hunger så jag tänkte att det var lika bra. Höll en mycket god hastighet de första milen och snittade i ganska långa partier över 50km/h. Efter ca 8 mil kom den första riktiga höjningen, berget Haria. Det ska tilläggas att cykelbanan på Lanzarote är mycket blåsig och väldigt kuperad. Väldigt få partier går det platt. För det mesta kämpar man uppför eller kör utför.

När jag var vid Harias fot så slängde jag mina vattenflaskor för att ha så lite vikt som möjligt på cykeln och började sen kämpa. Höll mig så mycket som möjligt i tempobågen och det var först på slutet som jag jag började stå upp. Det var kämpigt men när jag väl var uppe så började nedförsbackarna. Nedför Haria går det serpentinvägar med stup på sidorna, så det gäller att veta när man ska bromsa och ta det försiktigt i kurvorna. Vid ett tillfälle så kom jag in lite väl snabbt i en kurva, låste båda bromsarna och fick sladd. Hade kunnat sluta riktigt illa. Med det i åtanke så drog jag ned på farten lite. Det gick dock fortfarande i närmare 55km/h så helt kaxig är man inte när man kör där. Bara någon mil efter Haria kom jag till nästa stigning. Mirador del Rio. Denna stigning är inte fullt lika tung som Haria. Något brantare uppför men inte lika långt. På väg nedför Rio så upptäckte jag att mitt ena flaskställ hade skakat sönder. Så nu var jag nere på bara 1 flaskställ (det andra hade jag mina tubdäck i). Inte helt lyckat. Lösningen var att jag svepte i mig en flaska vid varje vätskestation och kunde på sätt klara vätskebalansen. Nedför Rio slog jag förresten hastighetsrekord och fick upp cykeln i 71.2km/h. Det var en väldigt tuff känsla. Resten av cyklingen flöt på bra och jag cyklade de 18 milen på 05.44.40. Det var mycket känslor under cyklingen. Under vissa partier framförallt på slutet så hade jag inte långt kvar till tårar när jag insåg att jag verkligen kommer klara av den här tävlingen och att jag dessutom skulle placera mig hyfsat bra. Att gråta samtidigt som man cyklar fort är för övrigt något jag inte rekommenderar

Gjorde en bra växling till löpningen och jag kände mig stark även där. Det var sjukt varmt. Närmare 35 grader i solen skulle jag tro. Såg många tävlande som gick och några stöp omkull. Sjukvårdspersonalen hade en del att göra. Körde första halvan av maran på 1.40. Därefter blev det tungt, riktigt tungt. Fötterna gjorde fruktansvärt ont för att de blev så varma av asfalten och värmen spreds upp i skorna. Vid ett tillfälle var jag tvungen att ta av mig skorna och kyla fötterna med tvättsvampar. Jag gjorde min sämsta marathontid någonsin och kom in på 3.47.12 vilket för mig är en riktig skamtid. Samtidigt så vet jag att jag hade det riktigt kämpigt där ute. Hade jag kört på hårdare kanske jag hade varit tvungen att bryta. Så jag är väldigt glad att jag kom i mål men en så pass bra totaltid jag ändå hade. Väl i mål så möttes jag av tävlingsarrangören som som skakade min hand och gratulerade mig för min insats. Därefter slussades jag vidare genom sjukhustältet, som förövrigt var fyllt av personer som fick dropp. Passade även på att krama och gratulera Henrik som var bästa svensk. Han hade lyckats tigga till sig dropp. Därefter fick jag massage av två spanjorskor som inte kunde ett ord engelska. Tyckte lite synd om den ena flickan när hon såg mina fötter. De var i ganska äckligt skick. Massagen varade i 20 minuter och efter den så mötte jag upp med min mor och far. Vi satte oss på ett fik precis vid mållinjen och åt äppelkaka och drack kaffe. Gick hem och duschade och bytte om för att sedan gå ner till tävlingen igen för att dricka gratis öl och vänta in min kompis som kom in 6 timmar efter mig. Han hade haft det riktigt kämpigt.

Plats 185 av ca 1100 tävlande blev det till slut. Totaltid 10 timmar och 44 minuter.

Givetvis åkte jag på Ironmanförkylningen efteråt så idag är jag hemma och återhämtar mig och äter kexchoklad. Känns väldigt bra.

Björn Rosenthal

2010-05-16T16:48:00.002+02:00

Monterar isär och packar cykeln. Minns när jag senast gjorde det i november. Allt kändes bara skit och jag ville inte alls åka. Är så mycket gladare och pepp den här gången. Samtidigt så var Florida det bästa som kunde hända då. Fick distans till allt i Sverige och jag fick träffa Nicklas och Elin som jag är väldigt glad att jag fått lära känna.

Allt känns så jäkla bra just nu i livet.

2010-05-13T15:19:00.005+02:00

Kort summering av formen.
Simningen känns bra. Körde 3800m tidigare i veckan på 1.03 utan dräkt och idag tryckte jag 1800m på strax över 30 minuter med dräkt. Bättre än tidigare år

Har cyklat riktigt bra. Har haft veckor med över 60 mils cykling vilket känns bra med tanke på att jag har jobbat heltid. Snittiderna på träningspassen har också varit högre än tidigare säsonger. Sen disken åkte på förra veckan har hastigheterna ökat rejält. Jag är ingen cyklist och har fortfarande mycket kvar att lära. Likväl så tror jag klarar mig hyfsat på ren jävla grundstyrka och seghet.

Löpningen har inte varit i fokus de senaste veckorna. Har dock förbättrat mina träningsrundor med flera minuter sen förra säsongen. Långpassen på 3 mil har legat på runt 2.03-2.10 och de lite snabbare halvmarorna har legat runt 1.25 vilket känns helt ok.
Körde idag mitt sista längre löppass på 18km med snitt 3.59. Känns ok för att inte haft löpfokus.

Har inte tappat så mycket i vikt som jag hoppats, men jag känner mig mer deffad och stark i kroppen och det är viktigare än att väga lite.

2010-05-02T18:31:00.001+02:00

60 mil cykel en vanlig arbetsvecka. Jag är nöjd.

Löpningen blev dock lite lidande och jag fick bara ihop ca 6 mil. Dock väldigt bra pass med god fart.

2010-04-26T19:52:00.003+02:00

Expressbrev med tempocykeln

Bra träningshelg med 6000m sim, 2 timmars backintervall på cykel och 2.6 mils löpning på lördag. Söndagen blev mera cykelfokuserad och körde då 3000m simning, 16.3 mil cykel och 1 mil löpning.

Idag tog jag det lugnare och åkte ut på en lugn cykeltur med Cissi till Lidingö på närmare 7 mil.

2010-04-23T23:30:00.002+02:00

Raceday om en månad precis. Nu är det 100 % träningsfokus 1 månad framåt. Bli 3 kg lättare och komma i mitt livs form..

Jag går in i bubblan, nu!

Over and out.

Gratis bio och god mat.

2010-04-21T23:32:00.001+02:00

2010-04-21T09:36:00.002+02:00

Min tunga vecka är avslutad. 40 mil cykel, 10 mil löpning och 10000m simning. Det gick bra, men jag känner mig lite småsliten den här veckan.

Har köpt en ny telefon, en HTC Desire som jag ägnat två dagar till att bekanta mig med. Börjar nu äntligen få lite koll på hur den funkar. Lyckades just med att köra mobila nätverket på telefonen och dela med datorn. Mycket praktiskt när man saknar internet till datorn.

Ikväll blir det biopremiär och middag på italiensk resturang.

2010-04-17T21:57:00.001+02:00

6 mil cykel och 12km löpning kvar... Lätt!

2010-04-15T23:04:00.002+02:00

week of hell pågår för fullt 40 mil cykel, 10 mil löpning och 10000m simning

3.8 mil löpning , 9000m simning och 12 mil cykel kvar

Man kan säga att simprion inte varit så hög

2010-04-12T20:08:00.000+02:00

2010-04-12T19:48:00.002+02:00

Kick ass! Igår 16 mil cykling. Idag fartlek 21km med snitt 3.59

Flörta på gymmet

2010-04-11T19:38:00.002+02:00

Jag och Fredrik pratade lite under dagens cykelpass om det här med att flörta på gymmet. Jag förstår verkligen inte hur folk lyckas med det.

När jag är gymmet så svettas, snorar, stönar och gråter jag. Jag har lyckats göra fuktskador på golvet under träningscyklarna och jag har bränt sönder tre löpband under vintern för att jag kört de för hårt.

Såklart ingen vill stöta på mig då.

Jag ska återgå till mitt koncept från 2003 och springa med stängd mun och se snygg ut.

(16 mil på cykel idag)

2010-04-10T18:14:00.003+02:00

Nej men det där att ge sig ut och springa bakfull är visst ingen bra idé. Vid tidigare tillfällen har det visat funka helt ok, men det verkar finns grader av bakfylla också. Illamående, trötthet och allmänt dålig motivation gjorde att jag vände om tar det lugnt idag istället..

Med tanke på hur kul gårdagen var så är det trots allt värt det.

igår... en orgie i poser

2010-04-10T11:00:00.005+02:00

Jobbat hårt idag

2010-04-07T20:11:00.004+02:00

En galnings anteckningar

2010-04-05T20:28:00.002+02:00

Kroppen funkar verkligen konstigt. Igår gjorde jag ett hyfsat snabbt pass så jag tänkte att idag skulle det sitta fint med ett lugnt och skönt pass på 3 mil. Jag gav mig iväg och kände mig stark på direkten. Nästan oroväckande stark. Nåväl. Jag tänkte att det är väl bara att köra på så länge det känns bra. När jag gjort första milen på strax över 40 minuter så insåg jag att det skulle mycket väl kunna bli ett snabbt långpass. Jag passerade halvmaran runt 1.25 insåg att hur långsamt jag än kör nu så kommer jag att fixa mitt personbästa på 2.08. Inväntade att det skulle bli tungt och jag räknade hela tiden att som absolut långsammast så kan jag hålla 5minutersfart och ändå klara pb:t. Med tanke på att jag inte ens håller feminutersfart under ett Ironman så var ju saken klar.

30km på 2.03.31 vilket ger ett snitt på 4.07 per kilometer. Jag är nu bättre än planerat. Fascinerande.

2010-04-04T20:51:00.004+02:00

Nu har jag kommit hem från ett påskfirande hos familjen i Enköping. Närmare 20 personer och 4 hundar. Galet mycket folk.

Fick till ett bra löppass imorse också. Det började jäkligt segt pga allt godis jag ätit och jag hade svårt att springa snabbare än 4.15 fart men allteftersom så började jag bli varm. Efter en stund kunde jag lägga mig i en bekväm 3.50 fart. 1.9 mil på 1.17 blev det med ett snitt på 4.04.

Nu blir det en lugn hemmakväll med film och kanske ngt gott.

2010-04-03T18:09:00.000+02:00

Fick till ett riktigt snabbt 8 milspass på cykel idag. Underbart.. Hög på endorfiner

2010-04-02T18:10:00.003+02:00

Strax över 13 mil på cykeln idag. Gruset är borta från vägarna och allt känns jäkligt bra. Förutom att det kändes lite i knät när jag skulle springa efteråt. Så jag skippade löppasset.

2010-04-02T03:29:00.000+02:00

2010-03-31T20:50:00.001+02:00

äsch... jag orkar inte riktigt skriva ngt. Måste fixa mat..
4200m simning och 20*1000m löpning i ökande fart. start 4.15fart och sista 3.09fart

2010-03-30T20:24:00.002+02:00

En bra dag. Eller träningsmässigt iaf.. Simmade 4200 och gav mig sen ut på en lugnare 2 mils löptur. Körde strax under 1.30.. Benen kändes bra och jag borde kunna köra på för fullt från och med imorgon igen.

2010-03-29T20:09:00.002+02:00

måndag.. var sjukt trött i morse.. Försöker planera min semester lite. Inte helt lätt att göra när man inte riktigt vet vad som händer i sommar. Men jag lägger in några dagar i början av augusti så jag kan köra kalmar och eventuell annan ledighet hoppas jag ska gå att fixa ändå.

Har fått ett schema av simhallen med alla tider som snabbanan är öppen. Så förhoppningsvis kan jag nu äntligen gå och simma utan att oroa mig för att banan helt plötsligt ska tas bort.
Mycket bra..
Har simmat och cyklat lite inomhus idag. Ordnar med tävlingslicensen och anmälningen till parloppet.

Premiärmilen Racerapport

2010-03-28T15:24:00.003+02:00

Jag frågar mig varje gång jag väl är ute på ett lopp varför i helvete jag sysslar med det. Det är inte kul.. Det är inte kul alls. Jag springer så att det gör ont i hela kroppen, är på väg att spy och tårarna nästan kommer.. Man vill bara stanna hela tiden.. Under loppet så frågade jag mig själv flera gånger varför jag inte bara kan träna som en vettig människa och strunta i en massa tävlingar. Men det hör väl till att tävla.
Hursomhelst. Jag är lite besviken så här i efterhand.. Jag sprang första milen på stockholm halvmarathon på 36.35 så jag tänkte att sub 36 borde inte vara ngt problem. Ack så fel jag hade. Jag sprang på 36.41 vilket alltså är 41 sekunder långsammare än plan. Vet faktiskt inte riktigt vad som gick fel. Jag var förvisso hyfsat stark genom hela loppet men jag blir så frustrerad av att jag inte klarar av att ge den där extra pushen lite tidigare. Nu blev det visserligen en spurt mot Markus där jag klarade av att trycka på rejält. Men jag vill få in det styrkan lite tidigare..

Det får nog bli ett till millopp i år.. För det här är inte ok,

2010-03-27T12:02:00.002+01:00

Alltså jag har ju inte slutat röra på mig bara för att jag inte skrivit något. Har dock varit en ganska lugn vecka. Jag fick ju lite ont i benen efter cyklingen i söndags så jag har tagit det lite soft. Sprang en snabb mil i onsdags (tror jag). Sen sprang en lugn tur med Cissi och Barbara i torsdags och simmade efter det. Sen skulle jag egentligen sprungit snabba 400ar i går men Cissi lurade med mig till att simma istället.. Vilket inte heller var fy skam förstås. Bra simpass.
Nu på morgonen har jag simmat snabba 50*50.. Mycket bra pass.

Ska nog springa lite lite ändå idag.. Tävlingen är ju inte förrän imorgon.

Dagen i bilder

2010-03-25T16:57:00.002+01:00

Tobbes cpvagn, jag, Leffe fyller ut de för stora byxorna med en tidning och slutligen den fina dagordningen på samverkan

Jag och Tobbe på väg ut för att driva in en skuld

2010-03-25T16:56:00.002+01:00

2010-03-25T16:56:00.001+01:00

ååhhh. Det här ju faktiskt dagens roligaste

2010-03-24T17:26:00.000+01:00

Hej.
Mitt namn är Rita Jag blev imponerad när jag såg din profil på triathlonsweden.ning.com och jag kommer
vilja att du maila mig tillbaka till min inkorg så att jag kan skicka min bild för dig att veta vem jag am.i tror att vi kan etablera ett långvarigt förhållande med dig.
Dessutom kommer jag vilja att ni svara mig genom min
privat e-post låda (rita25hakam@yahoo.com).
Detta beror i dont know möjligheterna
kvar på forumet för en lång tid.
Thanks, väntar du hör av dig snarast.
rita

Test av knä

2010-03-24T17:19:00.002+01:00

Gav mig ut och testade mitt knä lite eftersom det gjort ont i några dagar.. Upplevde ingen smärta och testade att dra på litegrann. Slutade med att det blev milen på 37.10 i en god 3.43 fart..Kändes bra även fast jag fick sakta in lite för bilar och övergångsställen.

Fucking vardag

2010-03-23T21:18:00.000+01:00

don´t mess with the good guys!!

2010-03-23T20:57:00.006+01:00

När jag var klar med min dagliga expressbrevstur imorse och var på väg tillbaka till kontoret så dyker det helt plötsligt upp en cykelgubbe bredvid mig med en hyfsat dyr mountainbike och en sån där otroligt fånig andningsgrej i munnen. Alltså en sån man har när det är kallt ute. Hans plan var förstås att cykla om den fagre ynglingen på postcykeln. Jag vägrade ge honom det nöjet och när han låg jämsides så drar jag på ytterligare. Detta resulterar till att vi ligger jämsides på Norrtullsgatan halv 8 på morgonen i rusningstrafik. Inte ett ord byttes mellan oss och när vi kom fram till ett rödljus så vek han av till höger, fullständigat krossad och förnedrad av en av Postens främsta cyklister.. In your face!!

2010-03-22T23:51:00.001+01:00

http://www.youtube.com/watch?v=H88g_Eew4PY

2010-03-22T21:10:00.003+01:00

Sitter och lär mig hur man emulerar diverse äldre tvspel på ds:en. Nintendo 8bitar är inga större problem och i nuläget har jag alla i sverige släppta 8bitsspel på enheten. Har även lyckats får snesspelen super metroid,super pang och super tennis att funka. Ds:en verkar av ngn anledning ha problem att hantera snes mode7chip.. Eller snarare spelen som nyttjar den funktionen.

Har även en hyfsat fungerande c64emulator. Fina grejer

Ds:en har tyvärr inte tillräckligt mycket kraft att emulera N64. Teoretiskt hade det säkert gått att få vissa spel att funka men det krävs väldigt mycket jobb för det. Pratar nog mer direkta portningar då

Fick i skrivande en stund en megadriveemulator att funka. Körde första banan på första sonic och förutom någon enstaka grafikglitch så funkade det fel felfritt.

2010-03-21T18:13:00.002+01:00

En nyttig upplevelse tror jag.. Har haft en helg då jag inte gjort något alls knappt. Ganska skönt, men lite konstigt..

Simning 4200m
Cykling 1.30 Försökte ligga runt 250

Hade tänkt att springa med kroppen var inte alls med på dem noterna..

2010-03-20T19:26:00.002+01:00

Morgonsim

Hjälpte mattias att flytta till sin nya lägenhet i skanstull. Det var inte speciellt ansträngande och det var mest kul att få ett tillfälle att träffa alla en liten stund. Efteråt bjöd Mattias på pizza med vegetarisk salami. Fina grejer.

Ger mig på cable guy igen...

2010-03-19T18:16:00.002+01:00

löpning 25*400m 3minutersfart vila 30-40 sek
När jag skulle lämna lokalen kom jag på att jag var tvungen att inspektera löpbanden i källaren på gymmet för att se om de gick fortare. Döm av min förvåning när det visade sig att de gick i hela 24km/hm dvs 2.30 fart. Nu jävlar ska jag dra på i intervallerna.. Blev lite fånigt glad

Nu väntar Alice i underlandet

2010-03-18T17:12:00.003+01:00

Idag satte jag personbästa på 50m och simmade på 32 sekunder. Det firas med naturgodis och jordnötssmör! Passet var totalt på 3100m

Lugn recoverylöpning 14km 1.06 mys med p3dokumentär i lurarna

2010-03-17T21:47:00.002+01:00

Blev utlånad till misärkontoret på Norra stationsgatan idag. Ett kontor som det bara talas illa om. Snacket har varit att det varit begravningsstämning där, kul.
Efter att ha bråkat lite om min tvångsförflyttning så tog jag mitt pick och pack och traskade bort till kontoret. Nu var det inte så hemskt som jag hört. Jag blev av med stora delar av biten,så jag behövde inte jobba över. Hade dock svårt att hålla tyst på deras morgonmöte och började ifrågasätta deras chef om vissa beslut han har gjort. Eftersom jag vet att de andra anställda håller med mig men själva inte har mål i mun så kände jag att lika gärna kunde bråka lite. Jag var bara den där bråkiga killen som kom från ett annat kontor och rörde om lite.
Skulle vilja skriva lite om frågorna i sig. Men då blir jag väl anklagad för lojalitetsbrott.

Dagens träning
Lite sliten efter min halvmara igår, men det var bara att bita ihop och köra.
Simmade 3000m, hoppade sen på cykeln och körde i 1.30 och avslutade sen med 3 km löp i 4tempo.

Äter och ser shutter island

2010-03-16T19:32:00.003+01:00

Körde en hyfsat snabb halvmara på 1.19.29. Kändes väldigt bra och jag hade rejält med kraft kvar på slutet för att spurta. Avslutade med 1 km nedjogg. Känns överhuvudtaget bra att jag med lätthet trycker en 1.25 halvmara. Har sagt det förut men säger det igen. Löpstyrkan är bättre än någonsin.

Gick sen och simmade av lite.

2010-03-15T19:34:00.002+01:00

Penicillinet börjar verka och jag får iaf inte flera sår nu. Jag börjar sakta men säkert läka men men jag håller mig fortfarande från att raka mig. För att citera min systerdotter "Du som brukar vara så fixad, nu ser du ut som en slusk" :)

Jag borde kanske inte simmat med jag gjorde det ändå.
Cyklade sen i en timme och försökte använda mig av wattmätaren. Jag har ingen koll på riktvärden när det gäller watt men jag försökte ligga runt 260 watt hela tiden. Drog ett tag iväg i 510watt och det var tungt som satan.

avslutade med 1km nedjogg

2010-03-14T19:38:00.004+01:00

Hej
Jag är vegetarian och idrottare. När jag vill lyxa till det och äta något gott och roligt så äter jag det här.

.

Jag har fått grissjukan

2010-03-14T18:07:00.004+01:00

Lagom irriterande. För tre veckor sen fick jag ett konstigt utslag i ansiktet. Tänkte inte så mycket på det och det började försvinna efter några dagar. Sen helt plötsligt så flammade det ut ännu flera utslag i ansiktet. Det visade sig efter jag pratat med diverse sjukvårspersonal att jag fått svinkoppor.. mmm, lovely.. Så nu går jag på penicillin och bör inte raka mig på ett tag. Kan säga att jag aldrig varit så här orakad någonsin i mitt vuxna liv och har gjort upptäckten att jag har ganska mycket hårväxt i ansikte,på ben och bröst. Jag ser helt hemsk ut. Kombinationen med såren gör ju inte saken bättre. Hursomhelst så börjar svinen ge sig nu och snart ska jag väl bli normal igen. Igår var jag hemma i Enköping och hälsade på familjen. Eftersom ingen kunde hämta mig vid stationen så var jag en martyr och traskade över åkrar och längs 55:an de 1.3 milen till svinnegarn. Det var dock en väldigt trevligt promenad och jag njöt att solsken och en dokumentär om Hans scheike i lurarna. Man kan ha det sämre.

När jag kom hem idag så gav jag mig ut och sprang 30 km. Det var snuskigt halt och det hindrar en verkligen från att kunna trycka på överhuvudtaget. Man får hela tiden koncentrera sig att hålla sig på fötterna. Löpturen tog 2.13.29 och jag snittade 4.26. Räknar med att kunna köra 3milspassen på 2.05 så snart isen är borta.

2010-03-13T11:40:00.000+01:00

sim 50*50 mer hinns inte med idag

2010-03-12T18:19:00.002+01:00

hmm. Postbil med texten helikopter målad i smutsen på sidan. Jag i gammal postuniformsmössa och Top gun.

Till väsentligheterna.
Ett snabbt kort löppass idag. Hade kunnat kört mer men jag ville ha så hög kvalité som möjligt.
Satsade på att passet skulle börja lugnt och öka allt eftersom.

1km uppvärming 4.00 fart
1km 3.29fart
1km 3.28
1km 3.26
1km 3.24
1km 3.23 Sista 200m 3.00
1km 3.20
1km 3.14
1km 3.13
1km 3.11
1km 3.00
avjogg 1 km 4.00

Börjar närma mig hastigheter som jag vill ligga på.

2010-03-11T22:37:00.002+01:00

Mycket sport idag.
Lugn morgonsimning med Mattias imorse
Sen sprang jag med spif på kvällen. Ett ganska lugnt pass med några inslag av temporuscher.
Därefter simmade jag med spifarna. Det händer inte ofta men idag var jag näst snabbast i bassängen. Hur hur hur kan det gå till? Hur som helst så körde vi många 100ar och jag försökte ligga runt 1.25 på varje hundring. Börjar hitta lite simform nu.

2010-03-11T16:40:00.001+01:00

och här somnade jag på riktigt

Jag är ingen aggressiv person men

2010-03-10T18:01:00.003+01:00

vad fan håller folk på med?
Utskällning 1,2 och 3 gav jag till tre mammor som hängde sina barn över linan till snabbanan. Ett väldigt bra läge om man vill att ens barn ska få en smocka av dem som simmar.
Utskällning 4 gav jag till fet man med hårig rygg som hängde över linan så att det flöt över madrasser i min bana
Utskällning 5 och 6 gav jag till en korkad tjej som hängde över linan och även fast jag verkligen försökte förklara varför hon inte skulle hänga på den så hängde hon likt förbannat där minuten senare. Henne råkade jag förövrigt simma över vid ett tillfälle då hon låg och flöt i banan och vinkade till sin pojkvän. Andra gången fick hon bara en touch på huvudet.
simning 3000m

I ren frustration trycker jag i mig tre paket twix..

Löpning 18.5km
Runt hela jäkla stan i prattempo.

2010-03-09T19:23:00.002+01:00

Simning 3000m,tacopaj och dolph lundgren

2010-03-08T18:09:00.002+01:00

'Barabenpremiär idag. Jag hade lite känningar i knäet igår plus att jag fortfarande var lite sliten efter drickandet i lördags så det blev ett ganska lugnt medeldistanspass. Körde 21km på 1.29.16. Längtar till att isen och snön är borta så man kan få trycka på rejält.

2010-03-07T15:03:00.001+01:00

2010-03-06T14:01:00.004+01:00

Lördag lördag lördag
Simning 50*50 på 50sek... typ. Behövde dricka lite ibland. Dessutom så pratar ju Kalle en del.
Men det var en bra pass med fint tryck.
cykling 90km Lite segt idag men framförallt tråkigt
avjogg 1km

Nu tech noir

2010-03-05T19:58:00.002+01:00

Mycket bra pass idag. Kändes bra med tanke på att det här egentligen var det misslyckade passet från i tisdags. Idag gjorde jag det dessutom så mycket bättre än planerat.
Så här blev det..
uppvärmning 1km 4.00fart
5*1000m 3.20 fart
2*1000m 3.14 fart
2*1000m 3.14 sista 200 3.00 fart
1*1000m 3.14 sista 400 3.00 fart
avjogg 1000m i 4.30 fart
Distanslöpning 8000m i 4.00 fart
Totalt 20km.

2010-03-04T22:43:00.002+01:00

Att dricka vitargoshake med chokladsmak istället för oboy är inte att rekommendera. Åtminstone inte om tanken var att just dricka oboy. Vitargon ville inte riktigt lösa upp sig.

Idag har jag tagit det riktigt lugnt. Jag sprang 8km med spif och sen körde jag ett hyfsat lugnt simpass med spifarna också. Väldigt skönt att få en sådan dag ibland känner jag.

2010-03-03T20:06:00.001+01:00

Hur kan man vara så jävla dum att man sätter en "Ingen reklam" skylt av metall framför inkastet??

2010-03-03T20:02:00.004+01:00

Leffe hetsäter medans Sami gång på gång försöker få honom att lugna ner sig. Vid några tillfällen klappar Sami Leffe på axeln varpå Leffe väser "rör mig inte"

Efter en stund blir det för mycket för Leffe och han lämnar sin lättöl för att skynda ut på turen. "Jävla dumsvennar" låter han hälsa.

2010-03-03T20:01:00.002+01:00

Jag gissar på att jag är upphov till den här lappen. Men Edman på fem trappor fick visst skulden.

Alltså.. Jag är ju inte den personen som hånar...

2010-03-03T19:59:00.001+01:00

Men vad fan håller han på med??

2010-03-03T18:48:00.002+01:00

Efter gårdagens nederlag så var det med viss oro jag gick och tränade idag. Skulle det kännas likadant idag? När jag kom till idrottsanläggningen så visade det sig att simhallen hade stängt pga akut chockklorering. Inte illa. Jag modifierade då om dagens pass och satte mig direkt på cykeln istället. Det blev hårda intervaller som vanligt i veckorna och jag lyckades hålla högsta hastigheten under längst tid hitills i år. Avslutade sen med att stiga på löpbandet och trycka 5km i 3.44fart. Kanske inte jättteimponerande men efter igår så var det absolut en boost. Fortsatte sen med 400m*5 i 3minutersfart för att få lite fartkänsla och avslutade med lite vanlig distanslöpning några kilometer.

Bra bra bra

2010-03-02T18:31:00.002+01:00

Björn Rosenthal 175cm 76.5kg.
Hur fan kan jag väga så mycket? Otroligt irriterande. Vill ner mot 70kg åtminstone. Får se vad som händer när allt kommer igång på riktigt.

Insåg idag att även min kropp har begränsningar. Vill inte riktigt erkänna det alltid. Men idag tog det verkligen stopp. Planen var 15*1000m i sub 3.20 fart. Det kändes segt från första stund. Det var väldigt mycket folk i lokalen så det var otroligt varmt. Efter uppvärming och den första tusingen var min tröja genomvåt. Efter fem stycken var jag tvungen att kyla mig med en blöt handduk och efter sju så kände jag att det här går bara inte. Det är möjligt att lördagens marathon satte något spår i min arma kropp trots allt. Jäkligt trist. Simmade hela 100m för att kyla mig lite och gick sen hem och vilade i soffan.
Laddar batterierna lite nu.

Praktiskt taget vilodag

2010-03-01T19:22:00.002+01:00

Kom hem och hade fått en avi från energikakan.se. Ett antal kg sportdryck och proteinpulver fanns att hämta hos den lokala postpartnern. Hur blev jag så här igen? Jag skulle ju lägga ner min satsning och bara köra för skojs skull. Nu verkar jag gått in i bubblan igen. Det känns dock väldigt bra att vara där igen.
Tog det lite lugnare idag och körde bara ett simpass.
Det blev ett pass på 4100m med blandade maxset och långa set.. Var riktigt mör när jag var klar och belönade mig med lite marsipan.

2010-02-28T15:26:00.002+01:00

sicken söndag.
Sov länge. Startade med en stor kopp kaffe och 2 mackor. Inga känningar efter maran igår så det var bara att köra på.
Simmade 3100 m. Ett blandat pass med ganska mycket teknik
Därefter gick jag till gymmet och cyklade 10mil. Snittet var lite lägre än förra helgen. Men då hade jag haft vilodag på lördagen. Avslutade sen med 1km nedjogg. Lite väl kort men jag var lite less på att vara gymmet efter att ha spenderat tre timmar där.

2010-02-27T14:09:00.002+01:00

simning 1700m
insim 200
25*50m startid 1 min fokus på teknik

Löpning 42.2km 2.59.11
Lite oväntat att göra en sub 3 mara så här en vanlig lördag i slutet av februari. Men det kändes bra så varför inte?

2010-02-25T23:04:00.002+01:00

Har idag införskaffat något som mycket väl skulle kunna bli min tävlingsdräkt för 2010. Känner att vitt är snyggt och bra i år.
Sprang ett pass med Greger idag. Ett varv runt söder med några temporuscher. Känner mig i bra i form trots det tunga löppasset igår och inser att jag mycket väl kan höja både träningsmängden och intensiteten en bra bit till.

Därefter simmade vi ett ganska tufft intervallpass där jag fick simma på bra för hänga med den snabba simmerskan. Hon knäcker mig :)

2010-02-24T20:27:00.002+01:00

Var lite sliten idag så jag hoppade simningen och kör morgonsimning både lördag och söndag istället.
Satsade istället på att göra ett bra medeldistanspass. Så dagen till ära blev det:
Löpning 21km med mål att ligga i sub 4 fart hela biten. Det gick fint och på slutet så ökade jag till 3.50 fart. Kändes fint och jag sprang på 1.23.19.

2010-02-23T20:31:00.003+01:00

Idag funkade tunnelbanan igen och jag slapp utnyttja min reservplan att cykla hem på en postcykel. Det tackar vi för.
Har simmat ett bra pass och simkänslan börjar komma tillbaka. Det har varit lite dåligt med simning ett tag nu, men nu börjar ligga på sub 40 på 50 meters intervaller igen. bra bra bra
Körde sen ett cykelpass på 1 timme med fokus stående cykling. Körde max några vändor och det kändes grymt men tungt som fan.

2010-02-22T21:15:00.004+01:00

kaos i trafiken idag gjorde att jag inte hann med mitt simpass. Har däremot tvättat och därefter har jag gjort i ett mycket bra intervallöppass. Eftersom jag inte hade några rena träningskläder kvar fick det bli i tävlingsdräkten. Det såg nog lite konstigt ut, men vad gör det när man är snabbast? mohohoho

Passet blev 15*1000m där alla var sub 3.30fart. Kändes väldigt väldigt bra. Jag gjorde något liknande pass förra säsongen men då bara 10*1000 och då var det mycket mycket tyngre. Så något har hänt med min löpstyrka.

2010-02-21T16:55:00.003+01:00

It's a dirty job but someone has to do it.

Simning 3100m
kaffe
löpning uppvärmining 500m därefter 1km i 3 minutersfart
cykling 10 mil på träningscykel. Aset nollställdes när den slog över till 100km så då tappade jag suget och joggade av 5 km med start i 4 minuterstempo och ständigt ökande till 3 minutersfart sista 400 metrarna

2010-02-20T18:56:00.001+01:00

Snabb simning på morgonen.
Årsmöte med spif under dagen och mitt tänkta 3 milspass löpning struntar jag i helt enkelt. -minus och snöstorm känns allmänt hopplöst att springa i.

2010-02-19T16:46:00.003+01:00

Vilodag.
Körde ett maxtest löpning. Lyckades hålla köra 2.2km i 3minutersfart. Målet är 3 km på 9 minuter. Det fixar jag inom en väldigt snar framtid.

2010-02-18T23:07:00.002+01:00

Många möten idag. Först var jag på sekomöte där det kom in en snubbe utklädd till en björn och dansade för oss. Därefter så var det planeringsmöte för Kebnekaisegänget. Jag försökte hålla någon slags mötestruktur med det var fan inte lätt.
Sen sprang jag ett varv runt söder med Greger från klubben. Vi utbytte lite erfarenheter och hade en bra löptur. Slutligen avslutade jag med ett simpass med spifarna som var riktigt trevligt.

2010-02-17T20:40:00.002+01:00

Idag har jag flugit ja 37 viggen i en simulator. En riktigt cool upplevelse även fast jag kanske hade lite höga förväntningar. Simulatorn byggde på microsoft flight simulator och den var kopplad till alla reglagen på flygplanet. Efter 15 minuters genomgång så var vi startklara och jag blev guidad genom starten. Det blev lite vingligt men efter en stund så hade jag fått känn för det hela och kunde börja flyga runt fritt. Jag körde en sväng förbi uppsala och begav mig sen mot Stockholm för att kolla på diverse sevärdheter och flög även under västerbron två ggr. Mycket roligt. Därefter övade vi lite på landningar.
En spännande eftermiddag utan tvekan.
När jag kom hem så simmade jag ett bra simpass och åt sen hamburgare.

2010-02-16T22:46:00.004+01:00

Idag blev jag och Tomas certifierade klättrare. Provet som vi gjorde var bra mycket simplare än vad vi trodde och oron att vi inte skulle fixa det var helt obefogad. Känns jättebra att kommit ett första steg på vägen nu.

Hade tänkt att simma på kvällen med armarna var ganska slut efter klättringen så det blev en timmes som vanligt hård cykling med 1 km löpning som avslut. Gött.

Känner mig i väldigt fin form

2010-02-15T21:20:00.001+01:00

skriver snabbt som tusan.
simning långa set
mitt favvolöppass 25*400m 3minutersfart 30-40 sek vila.. Jäklar vad det känns bra..

2010-02-14T22:11:00.003+01:00

Bygger på min fettprocent lite. Kan vara bra ibland nu när det är så kallt ute.

Funderade lite på det där med ultralopp lite. Jag vet precis varför jag har varit anti ultralopp. När man ser bilder från vissa lopp och folk springer, eller snarare vaggar runt på en 400metersbana i tio mil eller i 24 timmar för den delen så är det inte speciellt lockande. Det är mer.. jag vet inte. konstigt. Jag säger inte att det är fel och de som tycker att det är bra kan ju förstås göra det, men det som lockar mig är att göra något,,ehh, mer...

Att däremot springa en tiomilsdistans eller göra projekt portugal-spanien på 150 mil är bra mycket roligare och spännande.

Har varit på kryssning med hovets anställda i helgen. En riktigt trevlig tillställning som inkluderade god mat, dryck och sol (om så konstgjord) och bad.

Är annars nöjd med min träningsvecka. Väldigt bra löpning. Bra cykling för säsongen och halvdan simning. Börjar faktiskt fundera på om jag ska köra Kalmar i år trots allt.

2010-02-13T13:39:00.002+01:00

Så vad ska man då göra en lördag som denna? Jo, Inleda med 50*50m simning fokus på snabbhet och teknik. Starttid 1 minut så det jag hade ca 15-20 sekunders vila på varje 50:a. Lite i överkant kanske.
Cyklade sen i en timme. högt motstånd och bra tryck. Benen kändes lite efter löpningen igår. Avslutade sen med ca 5 km nedjogg med några få tempoökningar

2010-02-12T19:36:00.002+01:00

Sådär. Veckans tredje 3 milspass är avklarat. Första 3 milarn gick på ca 2.17. Den andra på 2.27, då jag hade rejäla smärtor i vänster lår. Jag tog dock en vilodag igår och idag kände jag mig helt återställd.
Jag kände mig urstark hela tiden och kunde säkert kunnat kört ännu fortare om det inte vore för det dåliga väglaget. Trots det så körde jag på 2.14.40 med ett snitt på 4.29/km. Nu blir det mat och öl.

Livet är allt bra fint ibland.

fast min tå har sett bättre dagar.

2010-02-11T22:19:00.002+01:00

Vilodag idag. Hade tänkt att simma men annat dök upp och dessutom så tror jag kroppen behövde vila. Försöker få mina nya klätterskor att passa lite bättre genom att ha dem på mig. Fasen vad ont det gör. Bara härda ut så tänjer de ut sig successivt.

2010-02-10T20:59:00.002+01:00

Körde ett tremilslöppass idag igen. Konditionsmässigt känns det hur fint som helst men jag var lite stel i vänster lår vilket gjorde att inte klarade att hålla riktigt lika högt som vanligt. Vid 2.3mil avtog smärtan lite och jag kunde lägga mig i ett ganska bekvämt 4.35 de sista 7 kilometrarna.
Totalt tog det 2.27 så det var ingen vidare bra tid, men det kändes fint att göra ett långpass så här mitt i veckan.
Imorgon så kommer jag nog vila ifrån löpningen och bara simma.