måndag, maj 24, 2010

Tävlingsrapport Ironman Lanzarote


I lördags så var jag på Lanzarote för att köra Lanzarote Ironman. Med mig hade jag Mattias och mamma och pappa. Mamma och pappa bodde på ett all inclusivehotell några mil bort och jag och Mattias bodde med vår kompis David.

Vi anlände till Lanzarote i tisdags och begav oss till vårt hotell som ligger i puerto del carmen. Puerto del carmen är den staden som tävlingen startar och slutar i så det var perfekt att bo där.

Veckan flöt på bra. Jag såg till att få lite solbränna och var ute så mycket som möjligt för att anpassa mig till klimatet.

Tävlingen startade klockan 07.00 på lördagen. Så vi gick upp strax före 5 för att hinna få i oss frukost och ordna med de sista grejerna. Klockan 06.00 begav vi oss ner till starten. Väl på plats ordnade jag det sista med min cykel. Pumpade däcken och placerade på vattenflaskor. Jag har plats för fyra flaskor på min cykel men i och med att det är så mycket klättring uppför så tog jag bort ett flaskställ på ramen. Ett annat flaskställ använde jag till att ha med mina extra tubdäck i. Så två flaskställ återstod. Ett på ramen och ett bakom sadeln.

Begav mig sedan ner till stranden för att invänta startskottet. Senast jag körde ett Ironman var i Usa i november. Då spelades Nationalsången och U2:s It’s a Beautiful day. Stämningen var verkligen Amerikansk där. Här på Lanzarote var det lite lugnare. Folk var sammanbitna. Ingen musik spelades och det var enbart en speaker som sa hur långt det var kvar till starten med jämna intervaller. När det var två minuter kvar tog jag på mig simmössan och fixade iordning glasögonen. När skottet sen gick rusade 1000 personer ner mot vattnet. I det här läget gällde det att hålla sig lugn. Principen är att hålla sig igång och se till att simma över andra för att slippa blir översimmad. Jag hade lite otur och var lite väl långt bak i starten så jag fick köra på ganska hårt för att komma förbi alla långsamma simmare. Simingen gick hur som helst bra. Svalde lite vatten och fick några rejäla snytningar men i stort så är jag mycket nöjd. Simmade på 01.04.44 vilket betyder en snittid på 1.40 per 100m.Kom upp ur vattnet och kände mig stark och sprang mot växlingsområdet. Där slet jag av min våtdräkt och hämtade min hjäm och solglasögon och sprang sen mot cykeln.

Cyklingen kändes bra från första stund och jag kostade på mig att ta en energybar efter 2 mil. Brukar undvika att äta under tävlingen med jag kände en viss hunger så jag tänkte att det var lika bra. Höll en mycket god hastighet de första milen och snittade i ganska långa partier över 50km/h. Efter ca 8 mil kom den första riktiga höjningen, berget Haria. Det ska tilläggas att cykelbanan på Lanzarote är mycket blåsig och väldigt kuperad. Väldigt få partier går det platt. För det mesta kämpar man uppför eller kör utför.

När jag var vid Harias fot så slängde jag mina vattenflaskor för att ha så lite vikt som möjligt på cykeln och började sen kämpa. Höll mig så mycket som möjligt i tempobågen och det var först på slutet som jag jag började stå upp. Det var kämpigt men när jag väl var uppe så började nedförsbackarna. Nedför Haria går det serpentinvägar med stup på sidorna, så det gäller att veta när man ska bromsa och ta det försiktigt i kurvorna. Vid ett tillfälle så kom jag in lite väl snabbt i en kurva, låste båda bromsarna och fick sladd. Hade kunnat sluta riktigt illa. Med det i åtanke så drog jag ned på farten lite. Det gick dock fortfarande i närmare 55km/h så helt kaxig är man inte när man kör där. Bara någon mil efter Haria kom jag till nästa stigning. Mirador del Rio. Denna stigning är inte fullt lika tung som Haria. Något brantare uppför men inte lika långt. På väg nedför Rio så upptäckte jag att mitt ena flaskställ hade skakat sönder. Så nu var jag nere på bara 1 flaskställ (det andra hade jag mina tubdäck i). Inte helt lyckat. Lösningen var att jag svepte i mig en flaska vid varje vätskestation och kunde på sätt klara vätskebalansen. Nedför Rio slog jag förresten hastighetsrekord och fick upp cykeln i 71.2km/h. Det var en väldigt tuff känsla. Resten av cyklingen flöt på bra och jag cyklade de 18 milen på 05.44.40. Det var mycket känslor under cyklingen. Under vissa partier framförallt på slutet så hade jag inte långt kvar till tårar när jag insåg att jag verkligen kommer klara av den här tävlingen och att jag dessutom skulle placera mig hyfsat bra. Att gråta samtidigt som man cyklar fort är för övrigt något jag inte rekommenderar

Gjorde en bra växling till löpningen och jag kände mig stark även där. Det var sjukt varmt. Närmare 35 grader i solen skulle jag tro. Såg många tävlande som gick och några stöp omkull. Sjukvårdspersonalen hade en del att göra. Körde första halvan av maran på 1.40. Därefter blev det tungt, riktigt tungt. Fötterna gjorde fruktansvärt ont för att de blev så varma av asfalten och värmen spreds upp i skorna. Vid ett tillfälle var jag tvungen att ta av mig skorna och kyla fötterna med tvättsvampar. Jag gjorde min sämsta marathontid någonsin och kom in på 3.47.12 vilket för mig är en riktig skamtid. Samtidigt så vet jag att jag hade det riktigt kämpigt där ute. Hade jag kört på hårdare kanske jag hade varit tvungen att bryta. Så jag är väldigt glad att jag kom i mål men en så pass bra totaltid jag ändå hade. Väl i mål så möttes jag av tävlingsarrangören som som skakade min hand och gratulerade mig för min insats. Därefter slussades jag vidare genom sjukhustältet, som förövrigt var fyllt av personer som fick dropp. Passade även på att krama och gratulera Henrik som var bästa svensk. Han hade lyckats tigga till sig dropp. Därefter fick jag massage av två spanjorskor som inte kunde ett ord engelska. Tyckte lite synd om den ena flickan när hon såg mina fötter. De var i ganska äckligt skick. Massagen varade i 20 minuter och efter den så mötte jag upp med min mor och far. Vi satte oss på ett fik precis vid mållinjen och åt äppelkaka och drack kaffe. Gick hem och duschade och bytte om för att sedan gå ner till tävlingen igen för att dricka gratis öl och vänta in min kompis som kom in 6 timmar efter mig. Han hade haft det riktigt kämpigt.

Plats 185 av ca 1100 tävlande blev det till slut. Totaltid 10 timmar och 44 minuter.

Givetvis åkte jag på Ironmanförkylningen efteråt så idag är jag hemma och återhämtar mig och äter kexchoklad. Känns väldigt bra.

Björn Rosenthal

söndag, maj 16, 2010

Monterar isär och packar cykeln. Minns när jag senast gjorde det i november. Allt kändes bara skit och jag ville inte alls åka. Är så mycket gladare och pepp den här gången. Samtidigt så var Florida det bästa som kunde hända då. Fick distans till allt i Sverige och jag fick träffa Nicklas och Elin som jag är väldigt glad att jag fått lära känna.

Allt känns så jäkla bra just nu i livet.

torsdag, maj 13, 2010


Kort summering av formen.
Simningen känns bra. Körde 3800m tidigare i veckan på 1.03 utan dräkt och idag tryckte jag 1800m på strax över 30 minuter med dräkt. Bättre än tidigare år

Har cyklat riktigt bra. Har haft veckor med över 60 mils cykling vilket känns bra med tanke på att jag har jobbat heltid. Snittiderna på träningspassen har också varit högre än tidigare säsonger. Sen disken åkte på förra veckan har hastigheterna ökat rejält. Jag är ingen cyklist och har fortfarande mycket kvar att lära. Likväl så tror jag klarar mig hyfsat på ren jävla grundstyrka och seghet.

Löpningen har inte varit i fokus de senaste veckorna. Har dock förbättrat mina träningsrundor med flera minuter sen förra säsongen. Långpassen på 3 mil har legat på runt 2.03-2.10 och de lite snabbare halvmarorna har legat runt 1.25 vilket känns helt ok.
Körde idag mitt sista längre löppass på 18km med snitt 3.59. Känns ok för att inte haft löpfokus.

Har inte tappat så mycket i vikt som jag hoppats, men jag känner mig mer deffad och stark i kroppen och det är viktigare än att väga lite.

söndag, maj 02, 2010

60 mil cykel en vanlig arbetsvecka. Jag är nöjd.

Löpningen blev dock lite lidande och jag fick bara ihop ca 6 mil. Dock väldigt bra pass med god fart.