Simning med spif triathlon

Spif simmar mellan 21:00-22:00 på Eriksdalet. Skulle jag äntligen våga mig dit? Stället kommer ju vara fyllt av riktiga idrottmänniskor. Dessutom att de är triathleter hela bunten. De har säkert gjort en massa Ironmans. Jag samlade mig, åt en rejäl middag och gav mig hemifrån tio i åtta. Jag vill ju inte komma för sent till den här träningen. Halv nio är jag ombytt och klar och går in i den stora 50meterbassänghallen. Går bort till stället där de brukar samlas och försöker ladda inför passet.
I vattnet ser jag redan en man simma fram och tillbaka. Det visar sig vara Peter Dörlich, en atlet som ursprungligen kommer från tyskland. Efter en stund kommer ytterligare en kille in i simhallen. Han går fram till Peter och börjar prata tyska! Fint, tänker jag, ytterligare en tysk.

Folket börjar nu strömma in och jag börjar nu ana oråd. Kommer jag överhuvudtaget ha en chans att simma med dem här människorna? Tränaren kommer in. En kille på kryckor som är väldigt smal och deffad. Han möts av applåder och det visar sig att den här killen har gjort 10 ironmans på 10 dagar! Atleterna hoppar i och jag doppar försiktigt tån och känner av hur kallt det är. Det var inte så farligt. Jag tar mod till mig och hoppar i.....iiiiiiiiiiiiiiiii,,,,,Det var visst ganska kallt ändå. Vi börjar med att simma in 200m och därefter kör vi teknikövningar där jag får kämpa riktigt bra. Bensparkar kändes inte riktigt bra efter gårdagens marathon. Jag bet ihop och körde på. Sen var det hundringar på sjunkande starttider 1minut,55,50 och 45. Jag lyckas hänga med bra. Resten av passet bestod av lite blandade tempoökningar och jag kände mig nöjd över att jag lyckats ta mig till triathlonklubben. Hoppas nu jag bara vågar mig dit igen. Det får framtiden utvisa.