Lördag 200m*24 start 45,50,55
Dagens enda pass så var stark när jag gav mig ut. Det var tungt i mitten men på det stora hela så kändes det bra. Farten finns där nu och sub 3.30/km är mer regel undantag när jag kör mina snabba intervaller. Det är kul för där märker jag verkligen en konkret skillnad.
Har haft en ganska jobbig vecka rent privat. Har känt litegrann att mitt liv enbart handlar om att träna,träna och träna och att jag aldrig orkar eller hinner göra något, varken med Jenny eller med kompisar. Jag tycker det är grymt kul att syssla med det här och allt vad det innebär med resor och nya bekanskaper men det har också sina baksidor. Jag kämpar och försöker lära mig att jag inte alltid kan sätta mig själv i första hand och att jag är viktigast hela tiden. För lite så blir det när omgivningen hela tiden måste anpassa sig efter mig. Jag grämer mig för att jag missade cykelpasset förra söndagen men jag inser att på det stora hela spelar det egentligen inte så stor roll.
Hela den här veckans pass har gått in även om jag fick strukturera om lite.Lite besviken på att långlöppasset med fartökning inte blev helt lyckat. Nu hoppas jag bara på bra väder imorgon så att cyklingen blir lyckad. Sex veckor kvar till Florida. Jag biter ihop och kör nu, därefter blir det lugnt ett tag med semester i Jordanien.
3 kommentarer:
Tjena Björn!
Är väldigt imponerad över din träningsflit men tänk på att det finns faktiskt viktigare saker, tro mig.
Jag önskar dig väldigt mycket lycka till i Florida, önskar att jag själv kunde varit med å krigat.
Vi hörs
Christer P
Tack Christer. Du har så rätt. Det är inte värt det att försaka hela sin omgivning bara för att man ska tappa några minuter i ett lopp som man kör 2-3 ggr om året. Det bästa är dock om man kan få båda liven att funka. Sen blir det ju så att man vill inte dra ner på träningstid för då blir det helt plötsligt som att man åker dit och gör ngn halvhjärtad insats. Säger kanske lite mot mig själv. Men det är svårt.
Tror de flesta som har ett förhållande eller försöker leva socialt samtidigt med en triathlonsatsning känner precis som du. Det gäller kanske att sätta upp ett mål att hålla på ett visst antal år med sin "elitsatsning", så att man vet att det finns ett "slut" någonstans där framme. Självklart kommer ni tokstollar ;-) aldrig kunna sluta träna men någongång kanske ni kan träna mindre och ändå bli nöjda med prestationen.
För att jag ska stå ut att leva med en triathlet (jag är iof en själv) så tänker jag att det får ta dessa åren sen hoppas jag på en lugnare triathletsamvaro :)
Kram Sofie
Skicka en kommentar