Löpning med stundenterna.
Idag hängde jag med min arbetskamrat Bernt på en träning med studenterna. Jag kände mig lite orolig eftersom jag inte alls tränat speciellt mycket löpning sen Florida. Vi skulle köra fyra 2.2km varv på ett ställe med en 400meters backe som var hyfsat brant. Tanken var att varven skulle vara progressiva dvs gå fortare för varje varv. Jag placerade mig i gruppen där det var sub 3 marathonlöpare. När gänget på 10-15 personer drog iväg så jag placerade jag mig fyra och körde jämnsides med en kille i 1 och ett halvt varv. Kände mig stark och drog vidare och lade mig bredvid de killarna som var längst fram och tänkte att kan jag nu bara hålla ut nu så är det jättebra. På det fjärde och snabbaste varvet fullkomligt exploderade jag och fick en massa energi och drog ifrån de andra killarna. Jag hade haft en tanke att jag skulle hålla en låg profil men när det kändes så bra i benen kunde jag inte låta bli att springa på. Härligt med såna pass. Man blir så glad efteråt. Peppar ens självförtroende lite.

Tilläggas är att det var en sprintgrupp före mig som jag inte hade en chans att hänga på. :)